Schism - I know the pieces fit.

Det här är väl inget man pratar öppet om, men på sätt och vis kan jag tycka att det är fel. Jag måste iaf få utlopp för det här, och jag vet att det ändå bara är människor jag känner som läser här. Jag förväntar mig ingen jävla sympati eller medömkan, det ska ni veta.

Jag vill bara skriva.

Det är terapi för mig.

Jag har börjat utveckla en social fobi.
Kan inte beskriva det på något annat sätt, och när jag läser om det inser jag precis var jag är på väg.
Kriterierna och diagnosen stämmer alltför väl.
Minsta lilla vardagliga sak har börjat bli till ett hinder för mig.
Inte ett oöverstigligt sådant, men ändock ett tillräckligt jobbigt hinder.
Bara en sådan sak som att åka tunnelbana ger mig lätta panikkänslor.
Jag klarar inte av att vistas bland folk, men ändå vill jag inget hellre.
Jag vill inte att folk pratar med mig.
Jag vill inte att folk tittar på mig.
Jag är alldeles för självfixerad.
Jag vill inte ta den lätta utvägen; jag vill inte knapra mediciner.
Jag vill inte prata om det.
Jag visar ingenting utåt trots att det är samma tankar som snurrar och snurrar och snurrar i mitt huvud hela tiden.
Jag, jag, jag.
Oavbrutet.
Jag känner mig inte ens som ett psykfall.
Mer som ett monster, ett freak, ett missfoster.
Ett det.
Inte mänsklig.
Jag vill inte vara den jag är.
Jag vill vara den jag var.
 
Jag vill stänga in mig i en glaskupa med Tool i öronen.

I know the pieces fit.

"Kristin!
Vad fint och levande du beskriver dina upplevelser! Det var väldigt roligt att få läsa din text, du skriver mycket bra och kan uttrycka dig på ett medryckande sätt. Ser fram emot att se den publicerad i Ingria, tack för din medverkan!"

Allså gud, kan inte sluta förundras över hur otroligt konstiga sms vissa människor skickar. Som tjej har jag en tendens att överanalysera de där små textsnuttarna men här behövs det knappast någon analys för att inse att det inte är väldens smidigaste människa som har varit framme och blippat på mobilen.
Tre dödsynder på rak följd! Måste vara något typ av rekord.

Dödssynd 1: Att prata om sig själv i tredje person
"Va nu var du elak har ju bjudit över dig massa gånger. Bara komma och märka hur sjukt bra han är. ;-)"

Dödssynd 2: Att utgå från att jag uppenbarligen vill ha sex med honom
"Okej upp till dig då. Hade väl iof kanske inte tänkt att alla skulle veta någe dom inte behöver om du inte blir gravid. ;-)"

Dödssynd 3: Att älta vilken charmig och bra kille han är
"Haha du är söt du vet inte riktigt vad jag ska svara på de du skrev men är charmig som få så ja bara du som kan säga vad du vill göra och inte. ;-)"

Ja vad ska man säga. Hade egentligen inget emot honom som person men de här messen har gjort mig så avtänd och fått mig att fundera över vad det är för psyko som skriver sånt här.
Måste säga att samma sak gäller stavfel och språkfel i sms. Inte för att jag dömer folk efter det men jag blir alltid lika besviken när jag ser de där språkliga felen smyga sig in gång på gång, språkfascist som jag är. Konstig tid vi lever i när små sms kan göra så stor skillnad.

"Handlingar har en elasticitet som inte finns hos etiska omdömen."

Så himlans sant, fastnade för det citatet i den väldigt omtalade boken "Gomorra" som handlar om den Neapolitanska camorran och som jag började läsa idag.
Jag menar, man kan ha sina väldigt bestämda moraliska värdegrunder men när det väl kommer till kritan är det väldigt lätt att svika sig själv. Jag tänker själv på en väldigt specifik situation som jag var med om för inte så länge sedan, där jag visste vad jag tyckte och vad jag borde göra men i slutändan så vann nyfikenheten över mitt omdöme. Inte speciellt ovanligt tror jag.
Jag antar att det beror på hur stark övertygelsen är, och på något omedvetet sätt väger man väl det mot sin egen nyfikenhet.
 
Hur som helst så tänkte jag ha en helt mansfri vecka med start idag. Får se hur det går, men jag tror att det kan vara bra för mig.

Windows down, Bass up.
Any complaints?
If so, get the fuck outta my car!

A life wasted
I'm never going back again

A life wasted
I'm never going back again

A life wasted
I'm never going back again

A life wasted
I'm never going back again

"Har ni surkålshuvuden här?"

Det var en av de konstigaste frågorna jag någonsin har hört, vilket resulterade i en en garvattack som höll i sig himla länge. Älsklingen min blev nog lite förvånad över mitt uppträdande.
 
Jag fattar inte när jag ska få min nästa sovmorgon, eller när jag ska hinna med något överhuvutaget. Börjar mellan 6 och 7 varje dag, men går aldrig och lägger mig i rätt tid. Fattar inte heller när jag ska hinna träffa mitt hjärta. Ska iofs försöka hinna klämma in honom nu (fast jag håller på att somna redan nu) innan jag ska flänga iväg på erotikmässan i alvik hehe, sedan jobb, plugg, högskoleprov, reunion, sen till syrran på söndagen, jobb, dif-andan möte, ännu mera jobb och så ska jag och gubben till Kungsör, sedan börjar Allsvenskan nästa måndag så jag ska försöka hinna jobba på den. Och såklart så ska jag fixa en reunion med några Alejor, vi har sagt hur länge som helst att vi ska gå och bowla eller spela biljard och det är tydligen jag som ska fixa det eftersom jag "håller kontakten med alla." Mellan allt det här ska man ju hinna träffa sina underbara vänner också, och lite annat smått och gott såklart.
Puuuhh! Fast inte fan klagar jag. Var bara tvungen att skriva ned allting så att jag ser det framför mig. Hellre för mycket att göra än för lite.

I wanna feel!






                                                                                                           How do I feel?

man skrapar sina knän och man valkar sin hand,
men det som inte dödar det stärker dig
och som barn utan ben lär man sig!

Snacka om att vara pinsam...
Surrade lite med Döv-Jocke på msn och han frågade vilken musik jag gillar. Jag svarade det mesta men mest åt rock-hållet, och sedan ställde jag av bara farten samma fråga till honom.
Fick svaret "vet ej bara bas o typ". Men shit, snubben är ju döv! Vad tänker jag med?
Det där påminner om när chaffisen fick ett mess av honom och utan att tänka sig för ringde upp flertalet gånger utan att fatta varför Döv-Jocke bara klickade ned samtalen. Det garvar jag fortfarande åt.
Nej med döva människor är det mycket som är annorlunda, det är bara att anpassa sig helt enkelt.

cause you're playing with fire.

Inte konstigt att man blir lite ego när man får såna här komplimanger kvällarna i ända. Kanske är det lite som med mobbning; efter ett tag börjar man ta åt sig även om det bara är bullshit.

"Av alla på hela Posten, nej av alla i hela Sverige så är du snyggast. Du och min dotter."
 
"Du ser ut som en liten sol. Nej du är en liten sol!"

"Du är så jävla vacker, så du borde inte röka."

"Det spelar ingen roll vilken hårfärg Lucian har, bara hon är söt och fin att titta på. Då skulle ju du passa perfekt som Lucia."

---

Slirar över på något helt annat, men nattpersonalen alltså, herregud...

"Om man skiter på jobbet sparar man 6000-7000 per år. En gång på morgonen och en på kvällen så kan man sitta där och njuta. Och hemma tar man två rutor när man torkar sig, på jobbet tar man fyra."

Såna här seriösa ekvationer roar sig de med. Helt plötsligt känns ju inte KTH så avlägset...

Sagt om min bebis, min älskling, min närkaj: "Det är det ju rena rama dårhuset här."
"Ja som det ska vara då" svarade jag. Kanske därför jag trivs så bra där.

---

Nej nu ska jag snart ge mig av igen. Blir jobb till midnatt idag också, galet mycket nu. Sista knycket innan jul antar jag. Måste ju se till att få iväg ett par julkort också. Det coolaste skulle ju vara att bara traska fram till någon gula-trucken snubbe med korten och bara dra. Jag jobbar ju trots allt på Posten så det borde funka. Men jag har ingen koll på post, det enda jag kan är paket och alla postnummer i hela Sverige. Iaf de två första siffrorna.

Vilken lärorik dag det har varit. Jag har lärt mig att:

1. Jag är envis som en åsna.
Förra veckan tyckte lastbilschaffisen att "fan vad envis du är" när jag försökte ta en av hans pallar som var lite stor och trasig. Men någon måste ju ta dem i slutändan, och man kan inte bara skjuta över problemen på någon annan.
Flera gånger har dessutom en av mina arbetsledare frågat, när jag har lyft något om "gumman ska jag hjälpa dig med den där?" Det hände senast idag när jag lyfte en pall för hand, men jag svarade blankt nej mellan sammanbitna tänder. "Du är alltid envis som synden du" sa han då, "du tänker att du ska visa de där jävla karlslokarna eller hur?!"
Lite så är det faktiskt, jag går liksom inte av på mitten bara för att jag lyfter lite och för att jag är tjej. Även om tanken är god så känner jag bara att faaan vad jag vill klara saker själv och visa alla att jag är så mycket tuffare än de tror. Men jag blir iaf väldigt glad av att höra sådana kommentarer, jag tar det som en väldigt fin komplimang.

2. Peter hette Bacon på playahead en gång i tiden.

3. Det går att kommunicera med dövstumma.
På närkajen kör det en chaffis som är dövstum (han kör för samma företag som min chaffis, alltid ett plus i kanten hihi), grymt duktigt av honom tycker jag med tanke på hur mycket man förmodligen ändå använder hörseln i trafiken. Han är iaf jättegullig och har verkligen försökt ta konatkt med mig, så idag stod vi och skrev till varandra på våra mobiler och kommunicerade på det sättet. Väldigt frusterande att inte kunna prata och jag brast hela tiden ut i små utfyllnadsord och läten som jag aldrig har tänkt på utgör en så stor del av vårt språk. Rikitgt coolt iaf måste jag säga, tidskrävande visst men ändå fanatstiskt att kunna ta kontakt på det sättet.

4. Jag tydligen blir helt galen när jag hör rock enligt vissa... Det satt de liksom och diskuterade i rökrummet. Men galen är jag väl all the time så det var väl en sanning med modifikation.

I've been far too sympathetic. I am not innocent. You are not innocent. No one is innocent. I will no longer tolerate you. Even if I must go down beside you. Because, No one is innocent.

Shit asså, Tool forever and ever säger jag bara. Hur kan man annat än älska såna här texter?

---

Apropå något helt annat, älskar Jonas kommentarer. Alltid lika klockers ;)

Jonas säger:

mm fan vi får ju styra upp nåt festligt snart :)

slå våra klocka påsar ihop

Krissemissen säger:

haha kunde inte ha sagt det bättre själv alltså