In my head there's only you now
Nu börjar vi bli nördar på riktigt, med ryggor och frivilligt extraarbete och grejer...
Själv börjar jag bli kär på riktigt, med pirr och fjärilar i magen och grejer...
Livet är bra hektiskt men bra härligt också.
Var bara tvungen att säga det.
I'm torn between this life I lead and where I stand
Mitt liv rullar tamejfan på riktigt bra just nu. Var länge sedan jag kände mig så tillfreds. Allt är inte bra, men mycket är det.
Fick ett ryck och började plugga till syrra på Sophiahemmet, och trivs riktigt bra än så länge. Tyckte att det var lika bra att börja plugga något så att jag inte fastnar på min truck, och om allt går som det ska kommer jag vara klar innan jag ens har hunnit fylla 23 vilket innebär att jag fortfarande kommer att ha tid på mig att plugga vidare sen.
"Internatet" som vi var på i veckan var också över förväntan, hade så mycket roligare än vad jag trodde att jag skulle ha. Kan bero på att jag har en helt annan social kompetens nu än vad jag hade förut. Att jobba ett år är nog ett av de bästa valen jag har gjort hittills i mitt liv för det var till stor del då jag utvecklade den.
T.o.m olympiaden där som jag fasade lite för var ju galet rolig, trots att jag fick agera patient på ambulanstävlingen och trots att jag skrapade upp mitt knä på organtransporten. Sittningen var också hur mysig som helst med alla galna spex som vi fixade, och sedan dansade vi Joel-dansen hela natten, alltså till Parapapapapaaa. Inte lite kul när alla studenter stod och flaxade likadant med armarna med Joel (som för övrigt var ledare för min basgrupp, E som i elit!) i mitten.
Dessutom kom vi två i äggtävlingen, även om jag tycker att vi lätt borde ha vunnit. Vi fixade isoleringscell, mediciner, toalett, säng, ambulans samt en mamma till vårt ägg som vi döpte till Åke.
Diggade dukningen på sittningen med kondomer, "pillerburkar", provrör, plåster och handsprit!
Har kommit såpass nära ett par stycken i min basgrupp som jag tror att det går på ett par dagar, och måste säga att det är en riktigt skön blandning i den och klassen. Världens sötaste ryska kvinna, två undersköterskor som kommer direkt från gymnasiet, en brat-brud, en 35-plussare, en vanlig tjej, och så Josse som är en helskön brud som jag helt klart kommer bäst överens med ingår i min grupp. På typ 70 pers. är det runt 7 killar i hela klassen, varav en går i min basgrupp och varav en skrämmer slag på alla och förmodligen komemr få svårt att inge förtroende som sjuksköterska.
Annars känns det riktigt bra att äntligen få in en fot i vården tillsammans med folk som brinner för samma sak som en själv. Dessutom verkar alla vara himla duktiga; intagningspoängen i år var högre än någonsin och över 2000 pers. sökte.
Sedan känns det underbart att ha en fot på Posten också, för där kommer jag att fortsätta jobba iaf det kommande året. Mitt älskade Posten vill jag helst aldrig lämna egentligen, och saknar det galet mycket just nu så kommer nog jobba ett par pass nästa vecka. Lite svårt att planera eftersom vi har en massa basguppsarbeten nu, men jag kan inet anpassa hela mitt liv efter dem heller, även om skolan självklart går i första hand.
Ovanpå allt detta, precis när jag tänkte att det bara var en sak som saknades, så träffade jag någon som jag tycker himla mycket om. Det sjukaste av allt är att han verkar gilla mig också. Men ska absolut inte ropa hej än. Fattar ingenting, förutom att jag inte kan fokusera för fem öre på föreläsningarna. Har för det mesta mina tankar någon annanstans. Inte så bra timing kanske, men när är det egentligen bra timing?
Det värsta är att han bor i Nynäs och jobbar natt, och jag fattar inte när in i helvete jag ska ha tid att träffa honom när jag själv aldrig har någon fritid. Fast en helt galen sak, som jag inte kan släppa, är att han jobbar en våning över mig på Posten. Jag träffade honom ju inte via Posten, och det har jag gått omkring och varit helt ovetandes om under hela tiden jag har varit där. Ödet?
Köpte en kalender och lånade en bok på skolan idag. Gud vad främmande, vuxet och konstigt det känns. "Etik i basal omvårdnad" heter den iaf, visst låter det spännande hehe? Ska gå och läsa lite i den nu innan jag rusar vidare, ciao!
Fick ett ryck och började plugga till syrra på Sophiahemmet, och trivs riktigt bra än så länge. Tyckte att det var lika bra att börja plugga något så att jag inte fastnar på min truck, och om allt går som det ska kommer jag vara klar innan jag ens har hunnit fylla 23 vilket innebär att jag fortfarande kommer att ha tid på mig att plugga vidare sen.
"Internatet" som vi var på i veckan var också över förväntan, hade så mycket roligare än vad jag trodde att jag skulle ha. Kan bero på att jag har en helt annan social kompetens nu än vad jag hade förut. Att jobba ett år är nog ett av de bästa valen jag har gjort hittills i mitt liv för det var till stor del då jag utvecklade den.
T.o.m olympiaden där som jag fasade lite för var ju galet rolig, trots att jag fick agera patient på ambulanstävlingen och trots att jag skrapade upp mitt knä på organtransporten. Sittningen var också hur mysig som helst med alla galna spex som vi fixade, och sedan dansade vi Joel-dansen hela natten, alltså till Parapapapapaaa. Inte lite kul när alla studenter stod och flaxade likadant med armarna med Joel (som för övrigt var ledare för min basgrupp, E som i elit!) i mitten.
Dessutom kom vi två i äggtävlingen, även om jag tycker att vi lätt borde ha vunnit. Vi fixade isoleringscell, mediciner, toalett, säng, ambulans samt en mamma till vårt ägg som vi döpte till Åke.
Diggade dukningen på sittningen med kondomer, "pillerburkar", provrör, plåster och handsprit!
Har kommit såpass nära ett par stycken i min basgrupp som jag tror att det går på ett par dagar, och måste säga att det är en riktigt skön blandning i den och klassen. Världens sötaste ryska kvinna, två undersköterskor som kommer direkt från gymnasiet, en brat-brud, en 35-plussare, en vanlig tjej, och så Josse som är en helskön brud som jag helt klart kommer bäst överens med ingår i min grupp. På typ 70 pers. är det runt 7 killar i hela klassen, varav en går i min basgrupp och varav en skrämmer slag på alla och förmodligen komemr få svårt att inge förtroende som sjuksköterska.
Annars känns det riktigt bra att äntligen få in en fot i vården tillsammans med folk som brinner för samma sak som en själv. Dessutom verkar alla vara himla duktiga; intagningspoängen i år var högre än någonsin och över 2000 pers. sökte.
Sedan känns det underbart att ha en fot på Posten också, för där kommer jag att fortsätta jobba iaf det kommande året. Mitt älskade Posten vill jag helst aldrig lämna egentligen, och saknar det galet mycket just nu så kommer nog jobba ett par pass nästa vecka. Lite svårt att planera eftersom vi har en massa basguppsarbeten nu, men jag kan inet anpassa hela mitt liv efter dem heller, även om skolan självklart går i första hand.
Ovanpå allt detta, precis när jag tänkte att det bara var en sak som saknades, så träffade jag någon som jag tycker himla mycket om. Det sjukaste av allt är att han verkar gilla mig också. Men ska absolut inte ropa hej än. Fattar ingenting, förutom att jag inte kan fokusera för fem öre på föreläsningarna. Har för det mesta mina tankar någon annanstans. Inte så bra timing kanske, men när är det egentligen bra timing?
Det värsta är att han bor i Nynäs och jobbar natt, och jag fattar inte när in i helvete jag ska ha tid att träffa honom när jag själv aldrig har någon fritid. Fast en helt galen sak, som jag inte kan släppa, är att han jobbar en våning över mig på Posten. Jag träffade honom ju inte via Posten, och det har jag gått omkring och varit helt ovetandes om under hela tiden jag har varit där. Ödet?
Köpte en kalender och lånade en bok på skolan idag. Gud vad främmande, vuxet och konstigt det känns. "Etik i basal omvårdnad" heter den iaf, visst låter det spännande hehe? Ska gå och läsa lite i den nu innan jag rusar vidare, ciao!