Schism - I know the pieces fit.

"Har ni surkålshuvuden här?"

Det var en av de konstigaste frågorna jag någonsin har hört, vilket resulterade i en en garvattack som höll i sig himla länge. Älsklingen min blev nog lite förvånad över mitt uppträdande.
 
Jag fattar inte när jag ska få min nästa sovmorgon, eller när jag ska hinna med något överhuvutaget. Börjar mellan 6 och 7 varje dag, men går aldrig och lägger mig i rätt tid. Fattar inte heller när jag ska hinna träffa mitt hjärta. Ska iofs försöka hinna klämma in honom nu (fast jag håller på att somna redan nu) innan jag ska flänga iväg på erotikmässan i alvik hehe, sedan jobb, plugg, högskoleprov, reunion, sen till syrran på söndagen, jobb, dif-andan möte, ännu mera jobb och så ska jag och gubben till Kungsör, sedan börjar Allsvenskan nästa måndag så jag ska försöka hinna jobba på den. Och såklart så ska jag fixa en reunion med några Alejor, vi har sagt hur länge som helst att vi ska gå och bowla eller spela biljard och det är tydligen jag som ska fixa det eftersom jag "håller kontakten med alla." Mellan allt det här ska man ju hinna träffa sina underbara vänner också, och lite annat smått och gott såklart.
Puuuhh! Fast inte fan klagar jag. Var bara tvungen att skriva ned allting så att jag ser det framför mig. Hellre för mycket att göra än för lite.

Guud det händer mycket nu men jag vill inte avslöja något alls egentligen så det bästa skulle väl vara att sluta skriva nu... Men jag kan fan inte!
Shiet jag har en egen tandborste där! Och jag har träffat hans pappa! Hur tusan ska man tolka det liksom. Tror bara att det finns ett sätt...
Tusan vad det gick undan. Har redan börjat agera överbeskyddande morsa och tjata på honom och få honom att köpa riktigt mat och komma med inredningstips och i veckan ska vi åka till Ikea bara för att jag tyckte att han skulle sätta upp lite hyllor. Han var t.o.m. på väg att impulsköpa en teve bara för att jag tyckte att den var fin.
Nej det här är så otippat att jag t.o.m. har lyckats förvåna mig själv. Fast ganska kul är det ju också. Då spelar det inte så stor roll att jobbsituationen suger.
Var nyss ute och tog en långpromenad med min kära granne och hans hund också. Så härligt, man borde utnyttja sina grannar lite mer. Öööh vad fel det där lät men jag är redan på god väg. Han ska tydligen också skriva högskoleprovet på Thorildsplan på lördag, kaaching! Perfekt att äntligen ha någon att snacka med på rasterna. Gud vad jag är bortskämd med skjuts nuförtiden btw, nästan lite för bortskämd...

Apropå absolut ingenting, min morsa kom nyss hem med världens snyggaste, nyinköpta mulberry-väska. Gissa vem som har första tjing på den! Om jag nu får vill säga, hon är lite sur för att jag hade ringt upp till mobiler i sammanlagt över 13 timmar på vår hemtelefonräkning.
Hahah hon är rolig hon, jag vet inte riktigt vad andra brukar prata med sina mammor om men hon kan bara rätt ut fråga om någon är "välutrustad" för att citera henne. Våra diskussioner alltså, och det hon berättar! Jag blir chockad, men jag vet iaf var jag har fått mina gener ifrån. Sådan mor, sådan dotter.... 

Vilken konstig vecka det har varit. En konstig vecka i ett konstigt liv, och konstigare kan den fortfarande bli!
Jag har inte varit på Posten alls i veckan, utan inledde veckan på ett jätteskitigt lager (fick tom. ha skyddsmask pga. dammet men jag sket i den efter en dag) i Jordbro där jag åkte upp och ned och upp och ned i en korg och klistrade lappar på hyllplan. En himla tur att jag övade bort en del av min höjdskräck i skyliften i somras.
Alltså jag är inte tio år längre och jag klarar av att sitta själv i fikarummet, men jag blev himla glad när Tom dök upp där. Ett himla krånglande blev det för att jag skulle försöka tajma in mina raster med hans, och ett himla krånglande blev det också att ta sig till Jordbro när man började 06:00. Och jävla skit att mina favvoskyddshandskar gick sönder också. Jävla Jordbro.

 Min bur.. Kände mig faktiskt som en liten fånge däri

Nej tack, jag föredrar Posten framför allt annat. Det är så grym stämning där, om man jämför med stämningen på lagret jag var på så märker man definitivt skillnad. Okej, jag kände ju ingen där och visst fanns det sköna människor där också(speciellt snubben som körde trucken, världens Tommy Lee-lookalike och som rekommenderade en tatuerare vid Brommaplan) men det var så uppdelat mellan serber/kroater och resten.
Det är just det som är så härligt med Tomteboda; att det inte alls finns några sådana grupperingar. Det är så blandat och öppet och så schyssta människor där, och det är jag inte ensam om att tycka. Diskuterade det med Adrian igår och han sa samma sak, det är ju så att man vill åka till jobbet enbart för att träffa folket.
Hur som helst, somnade mer eller mindre i hans soffa igår efter en middag bestående av två drinkar och en påse chips en onsdag sådär. Jag är inte van vid fem timmars sömn per natt, vid tidiga morgnar och vid heltid. Hade glömt bort hur skön den där utmattningen är efter att ha levt slackerliv sedan i augusti.
Glömde en vante i hans bil också. Fattar inte hur in i helvete man kan lyckas glömma en vante, men det lyckades jag med ändå. Det var också ett par favoriter, en riktig vant-vecka skulle man kunna säga att det har varit.

 En del av Adrians ringa filmsamling

Var på jävla Leitex, alltså tvätten, idag och nu börjar jag lessna. Tur att det finns folk som får mig att hålla humöret uppe och som får mig att orka gå upp :) Jag vill tillbaka till TBA! Fattar inte varför jag har fått hoppa runt såhär helt plötsligt.

Just det, var tvungen att åka till Posten för att hämta mina skyddsskor i måndags. Gissa vem jag sprang ihop med då om inte chaffisen! Sick! Jag tror han blev lika paff som jag. Jag krävde tillbaka mina pengar och frågade om det var så jävla svårt men det höll han ju med om att det inte var. 
Trots allt så kände jag ändå att jag inte kunde vara alltför odräglig mot honom oavsett vad han har gjort och inte gjort, vi är ändå vuxna människor och kan ju bete oss därefter. Vi småpratade lite och jag saknar det där, inte honom i sig men jag saknar att umgås med honom. Men det kommer jag aldrig mer göra så shit the same. Jag önskade honom ett bra liv och gick ut från Posten utan att vända mig om en enda gång.

Jag tror jag har kommit fram till svaret på min egen retoriska fråga. Bordellmorsan/matchmakern fixar kärlek till sig själv! Så enkelt var det.

Haha, Danne @ Posten!

Idag fyllde Ellanbellan 3 bast! Kan inte fatta att tiden har gått så fort. Det är galet, men mycket har hänt sedan hon kom till världen och sedan jag blev tok-moster.
Hur som helst, hon önskade sig iaf en kofta.. med knappar! Det är bra att vara specifik liksom. 
 


En Molly också, bara för att jag är så stolt trots att jag aldrig träffat min andra systerdotter. Snart snart hoppas jag.
Måste säga att jag tycker Molly är ett extremt coolt namn, lite sur på syrran för att hon hann före mig där. Jag menar, kommer inte textraden "Me I like sleeping, especially in my Molly's chamber" från världens kanske coolaste låt? Och har inte Kings of Leon gjort en låt som heter just "Molly's chambers"? Jo, just det. Sjukt coolt.

Herrejesus vilket upprop det har blivit på fb mot att betala för Vickans och Dannes bröllop med våra skattepengar, men jag tycker ärligt talat att det är mycket, mycket värre att de pengarna faktiskt också går till lata jävlar som inte orkar eller vill jobba. Att vi kommer att betala deras bröllop är ett faktum och det är bara att acceptera, och jag tycker faktiskt inte att det är speciellt konstigt eller dåligt heller. Samma sak skulle ju gällt vilken typ av statsöverhuvud vi än hade haft.
Det jag däremot har hakat upp mig på och som jag tycker är dåligt, är det faktum att Vickan och Danne är så extremt tråkiga i mina ögon.
Alltså jag förväntar mig inte att få läsa feta rubriker om att de har suttit med kungliga fix och injicerat h i varandras blåfärgade blod, eller att Vickan skulle göra en nakenchock och gå utan trosor på Nobelmiddagen (vilket ändå inte skulle synas under hennes klänningar), utan jag skulle bara vilja se lite mer... spontanitet.
Jag förstår pressen de har på sig (eller gör jag verkligen det?) och att man inte kan bete sig hur som helst när man är kunglig men jag tycker ändå att det är något som saknas. Båda ser väldigt svensson ut och det skulle ju definitivt kunna vägas upp av det där som jag saknar, men tyvärr.
Men vad hade jag förväntat mig egentligen? Ett sådant par passar väl perfekt för att representera lätt och lagom landet Sverige.

Ibland får jag bara lust att åka till ölandsbron, ställa mig mitt på krönet och kasta min mobil all världens väg. Är det bara jag som nästan får ont i magen över att alltid vara tillgänglig?
Jag stänger aldrig av min mobil och jag har nästan alltid ljudet på men vissa dagar håller den där uppfinningen på att driva mig till vansinne. Det känns som att jag inte gör annat än att spenderar mina dagar med att snacka i telefon och svara på sms.
Värst är det på jobbet. Vissa dagar (oftast fredagar) hinner jag ju mer eller mindre aldrig lägga ned mobilen i fickan innan jag måste ta upp den igen. Jag kunde lika gärna ha den hängandes i ett snöre framför ansiktet; det skulle jag nog spara en hel del tid på. Ett himla planerande krävs det också för att det inte ska bli för uppenbart att man spenderar en hel del tid på annat än det man är där för att göra - dvs. att jobba.
Alltså jag säger inte att mina nära och kära inte ska kunna kontakta mig men jag blir fan grymt stressad eftersom jag alltid vill svara så fort det bara går på mess och eftersom det oftast är mig alla kontaktar när något ska samordnas. Det är väl iofs något positivt och jag ska väl inte klaga på att folk hör av sig till mig för jag tror jag har större umgänge nu än någonsin och det trivs jag jättebra med, men det är just den där förväntade tillgängligheten som får mig att flippa.

Apropå det här med mobiler... När jag sumpade min mobil i Grekland insåg jag hur stor del av mitt liv jag hade i den där lilla mackapären. Därför har jag börjat föra över alla kontakter och roliga sms jag vill spara till pappersform.
Ett hett tips, förr eller senare får de ju ändå inte plats i mobilen heller. Det kan ju faktiskt vara lite roligt att kunna gå tillbaka och garva eller gråta eller vad fan som helst, bara man vet att det finns sparat. Det fannas många sådana sms på min förlorade mobil som jag önskar att jag hade kvar. 
En av mina favoriter hittills i samlingen är det här från hemlig person: "Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur skönt det skulle vara att stå bakom dig, kyssa dig på nacken, låta mina händer sakta glida ner för din kropp, och långsamt ta av dig plagg efter plagg. Puss!"

Satt och småskrattade för mig själv åt överläkaren som hade kritiserat den där psykologistudenten och hennes simulerade psykos; "hon borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb" har han sagt om henne. Tyckte det var en riktigt klockren känga tills det slog mig att den för tusan lika gärna kunde vara riktad mot mig.

De två mest konstruktiva sakerna jag har lyckats uträtta den här veckan är att:

1. Jag för en tia i automaten på jobbet lyckades få inte mindre än två mackor och en choklad. Detta skedde när min macka fastnade; inom loppet av två minuter hade inte mindre än tre snubbar kommit till "den här söta tjejen"s undsättning. Detta resulterade i att de lyfte upp hela schabraket och skakade loss de där belöningarna åt mig, och jag traskade därifrån väldigt nöjd och med famnen fullastad med godsaker. Ganska klockrent med tanke på att jag inte käkat någon lunch.
2. Jag äntligen har skaffat en sån där plastkrumelur och börjat töja hålet på mitt högra öra à la bro Danne. Det gör förbannat ont, det blöder och det dunkar men det skiter jag i för snart har jag nästan pressat in hela den här som är 3-4 mm, vilket också innebär en uttöjning med minst 400% på ett dygn. Om jag fortsätter såhär lär min öronsnibb hänga någonstans i höjd med mina knäveck inom ett par veckor...

Nej fy, jag borde klippa mig och skaffa mig ett riktigt jobb. Ett riktigt umgänge också kanske... :P

I wanna feel!






                                                                                                           How do I feel?