She's only 18
På ett sätt kan jag fan inte bärga mig, jag vill flytta hemifrån nu. Samtidigt känner jag att det är så himla mycket jag vill göra för mina pengar som jag kanske måste prioritera bort om jag nu väl slår till på någon lägenhet. Jag vill resa och jobba utomlands. Dessutom känner jag värsta suget efter att ta mc-kort, och det är ju inte heller gratis. Att klara av hyra ovanpå allt det där går ju bara inte. Om jag flyttar kommer det på sätt och vis kännas som jag sumpar en bit av min ungdom, men samtidigt så vill jag ju verkligen ha den där friheten och självständigheten som ett eget boende innebär. Fuck.
Hur som helst så blev kvällen väldigt sjuk. Här kan jag inte vara för detaljerad men jag var ganska olaglig om man säger så. Olaglig och galen. Olaglig och galen och dirty. Så typiskt mig att göra en sån här sak alltså. Som en jäkla film. En jäkligt rolig film dock.
Makes no difference where you are
Nu fattar jag verkligen varför jag inte tycker om att umgås med folk i min egen ålder. Mina kollegor har bevisat hur omöjligt det är för mig. Jag umgås mycket hellre med folk som är lite äldre och som har lite mer social kompetens och livserfarenhet än alla idiot-88:or på jobbet. Så är det faktiskt. Jag som dessutom är yngst på hela jobbet. Lilltjejen liksom, eller lilla gumman som vissa verkar föredra att kalla mig ^^
Nej imorgon blir det väl ett par lägenhetsvisningar, det är morsans och mitt nya söndagsnöje. Sjukt vad mycket fina lägenheter det finns, man blir så inspirerad bara av att gå och kolla. Jag älskar att se hur folk bor. Ikväll däremot tänkte jag inte göra något alls för första gången på mucho länge, det kan behövas inför nästa helg som lär bli rätt späckad...
Men are not nice guys
I lördags såg jag Ola Rapace på Grodan. Var bara tvungen att meddela det. Allt Madde, jag och Ylva kunde upprepa resten av kvällen var "fy fan vad snygg han är." Andra gången jag ser honom inom loppet av tre månader, det måste vara ett tecken. Nästa gång säger jag bara, nästa gång...
Blue jean baby
Roligaste på hela dagen var helt klart att Johan lite oväntat ringde när jag jobbade, jag svarade och försökte köra pallar till Gävle, Linköping, GBG och gud vet var samtidigt som han snackade på om vilken söt och cool trucktjej jag måste vara och att jag är så mogen för min ålder. Haha undrar om någon av de där pallarna hamnade rätt?
Blir i princip bara kvällspass nu och det passar mig och min dygnsrytm så bra. Jag kan sova hela förmiddagen, åka och köra lite truck och sen komma hem vid elva varje dag. Mykcet hellre det än att börja sju varje morgon och komma hem helt slutkörd. Nu är jag iaf utvilad varje dag.
This is my one true Braveheart
Hur ska man beskriva sommaren på bästa sätt? Jag har lekt fyllechaffis över hela Öland med två fulla ölänningar och en stockholmare som tror att han är ölänning. Jag har varit på kräftskiva i ett partytält som höll på att blåsa iväg p.g.a. de få metrarna ner till Östersjön. Jag har lärt känna Björn Alling och sett honom tjuvröka hihi. Jag har prövat på utelivet i Borgholm för första gången och upptäckt att det bjuder på många spinkiga 89:or vilket inte är min piece of cake direkt. Jag har gjort inbrott för första gången i mitt liv (hos tyskarna när de låg och sov, räden resulterade i en brun tysk cigarett. Fast jag släckte iaf lampan och teven som stod på. Behöver jag tillägga att jag inte var nykter?) Jag har lärt mig skåla på fultyska. (Typ How wec de scheisse med reservation för stavningen. Det roliga är att att Florry och jag träffade två tyskar på Donken i lördags så jag prövade uttrycket som jag använde varje dag förra veckan med dem men de blev helt chockade och sa att det var jättefult. De var tydligen för fina för sånt, om man är fin säger man ju prost istället.) Jag har haft en massa kul helt enkelt.
Apropå tysken så tror jag att det är bäst att släppa honom. Ingen idé att hoppas på något där inte. Dessutom är allt lite speciellt på Öland, det kanske är bättre att låta det vara precis så speciellt och helt enkelt lämna allt det bra där. Nu är jag faktiskt realist för en gångs skull, och det är jag gärna om jag får vara det i min egen takt. På så sätt undviker jag att bli sårad. Hhih måste bara tillägga att det var lite kul att han privat körde silverfärgad audi a6 och jag silverfärgad volvo. Tysken med audin och svennen med volvon. Kanske inte så bra trots allt.
Här är iaf en bit av mitt sommarpuzzel.
Det händer sjukt mycket nu, imorgon börjar jag jobba med truckkörningen på riktigt vilket är lite läskigt. Igår/idag var fredd, matte och ferni här på pyjamasparty och vi fick igenom vår reunion till slut. Vi kollade asdålig film till fem imorse och det var länge sen jag garvade så mycket faktiskt. Och sist men inte minst föll jag pladask för en underbar lägenhet och tro't eller ej men vi fick för oss att gå med och buda. Gulp....
Ya - I'd always wanna be there
Min sista kväll lyckades mamma bjuda in Päcke på husesyn hos oss. Så jäkla roligt, både mamma och pappa tragglade sig fram på sin tyska och jag märkte hur mycket mer självsäker han blev, Päcke alltså, när han fick prata sitt eget språk. Han engelska var ju trots allt, som han själv uttryckte det, "bullshit". Iaf så gjorde han ett otroligt bra intryck på mamma och nu tjatar hon bara om att han är den helt klart bästa killen jag har träffat hittills. Enligt henne både snygg, trevlig, duktig och piffig. T.o.m pappa tycker att jag borde träffa någon som honom, som är lite "målmedveten och ambitiös." Och någonstans kan jag väl hålla med om det, han är självmedveten men inte ego, klär sig snyggt, och är allmänt fräsch och charmig. Dessutom tjänar han sjukt bra och har den absolut lenaste överkropp jag någonsin varit med om. Okej nu gick jag lite långt. Men hur mycket finns det då inte på minus-sidan? Han kan i princip ingen engelska, han bor i Tyskland och är på resande fot över 40 veckor varje år, han har en son på två år och är såklart gift. Jag faller alltid för så bra killar, jag vet. Fast å andra sidan, varför skulle allt det här stoppa mig egentligen? Alla odds emot mig men jag ger aldrig upp för jag är inte realist. Ibland kan det vara bra, och ibland inte. Om 5 veckor kommer tyskarna till Sthlm för 8 vindkraftverk, vilket innebär minst två månader här. Ödet? Om han inte hör av sig då kommer jag förmodligen att bryta ihop, för jag kan erkänna att jag saknar honom. Hoppas han inte trillar ner från något 170-meters kraftwerk inann dess bara.
Den här bjuder jag på.
Nej inget mer tjat om tyskar nu och mer om Öland sen. Nu är alla på mig om reunions och jag börjar bli trött på min ständigt plingande och ringande mobil. Idag var jag äntligen i Saras jättefina och stora lägenhet, ikväll blir det väl ett par drinkar, imorgon ett par lägenhetsvisningar och fotboll. Så livet rullar på with or without the tysk fast det känns konstigt att vara tillbaka, men samtidigt skönt. Jag har mitt liv här, jag trivs i anonymiteten bland pöbeln och jag älskar min säng. Ändå känns det lite tomt....