Oh My God

Ojoj jag är så trött att jag nästan vill börja gråta och har fortfarande inte gjort hälften av de tiotusen saker vår villa tydligen kräver att man gör innan man lämnar den för ett tag. Det värsta är nästan de 70 blomkrukorna, alla med individuella skötselråd som morsan har lagt i mina händer. Har hur som helst kirrat den där trucklicensen nu, det var lite klurigt faktiskt men har numera licens för alla a-truckar och ett par b-truckar. Det gick hur bra som helst igår på motviktstrucken och jag klarade som enda tjej "uppkörningen" på mina två första varv. Idag gick det lite sämre, speciellt på slutet. Var så trött och Amanda och jag satt till slut och garvade och svängde helt åt helvete med den jäveln som går på sidan. Den var tamejfan helt omöjlig, grymt mycket svårare att komma rakt framför lastpallen inom banan än vad det är att köra bil. Har dessutom fått intutat i mig nu vilket otroligt farligt arbetsredskap truckar är och hur många olyckor som sker med dem. Man blir ju nästan lite rädd alltså, för jag får ju trots allt köra 10 ton nu. Bara så att ni vet. Jag är iaf väldigt stolt över mig själv, trodde aldrig jag skulle kunna göra en sån här grej. En licens innebär visserligen inte att man kan köra, det är inte alls som ett körkort för speciellt många minuters körning sammanlagt har man ju inte hunnit få under helgen. Men man måste ju börja någonstans. Nej nu måste jag komma någon vart, imorgon bär det av mot bagarkåken. So long suckers! 

        

Easy gone darling gimme more

Hmm har försökt sysselsätta mig så gott det har gått den här veckan. Har shoppat gärnet för första gången på riktigt länge, lunchat med Ylva och Fille, samt haft tjejerna och min supertrevliga granne Tobbe här. Den planerade filmkvällen igår gick i stöpet men som tur var hade jag en plan B. Skönt att man i princip inte behöver lyfta ett finger för att de små gossarna ska komma farandes. Nej men ärligt talat, jag känner mig ungefär som den där fina flickan i vinterviken som hänger ihop med de fula fiskarna. Det märktes så tydligt igår, finns det några människor som kan vara mer olika? Dessutom var jag grymt snäll, lånade inte bara ut min pappas kläder utan bjussade även på både middag, matlåda och mycket vin. Problemen nu blir att förklara för föräldrarna varför bag-in-boxen tog slut så fort och vad tusan jag ska dricka nu....

            

He can sit along as my hair grows

Nu har jag huset för mig själv igen, i en vecka iaf. Niice. Jag har t.o.m förberett mig såpass att jag kan äta olika rätter till middag varje kväll. Inte illa för en lite flicka som är totalt imbecill i köket. Fast så mycket partajande lär det inte bli, ska ta trucklicensen nästa helg och sen på måndagen bär det av till öland by buss. Planen är att stanna där i en hel månad men jag vet inte om jag pallar, om jag drabbas av akut hemlängtan tar jag väl bussen hem igen. Det beror en hel del på bönderna faktiskt... Annars lär jag väl komma dit i höst när mitt, för att dra till med en sleten klyscha, "nya liv" börjar. Nada plugg och maximal frihet, som timmis kan jag ju ta ledigt när som helst. Måste bara hitta lämplig karl som kan bidra med både bil och nattligt sällskap. Madde och jag är lite sugna på att dra dit och jobba, men jag vill ju å andra sidan jobba i både Finland och England under det kommande året. Arbetsmarkanden på Öland är väl kanske inte så stark...
Den senaste veckan tog mig till de mest udda platser; Frösunda, Tumba, Skogås och Farsta. Hallå eller. Men jag har iaf. lärt mig att Tumba är mucho svårt att hitta i, att pendeln suger, att det inte är så kul att promenera i ösregn i Skogås när man inte har sovit på hela natten samt att Kryddas audi s4 är for sale för 160 laxar. Ska man slå till? :P Annars har jag mest jobbat och slitit på tvätten där Per med prasselbyxorna bossar. Längtar till den där trucklicensen alltså... Fast en sak jag egentligen inte fattar är hur folk får jobb och liv att gå ihop. För mig funkar det så att antingen har man ett jobb, antingen ett liv men inte både och samtidigt. Det funkar iaf inte för mig när jag jobbar. Går upp vid 5:30, hemma vid 17, äter, sover. Varje dag. Jag orkar ju inget annat. Min fredagskväll blev så lyckad, jag tänkte läsa lite men slockande vid 20:30 med kläder och allt på och vaknade inte förrän vid 01 när det ringde på hemtelefonen. Först då orkade jag dra mig upp och borsta tänderna och sedan gå och sova igen.

Nej nu ska jag nog gå och ta mig en vinare och en cigg. Så barnsligt men när jag är ensam hemma röker jag baraföratt, som ett typ av tyst uppror mot mina föräldrar. Det har blivit som en vana. Så nu tänkte jag traska ut på min mysiga uteplats i mitt linne som hela tiden åker iväg så att min ena tutte hoppar ut. Välkommen till casa Kristin ^^

What a marvelous mess

Tänk att något som kan verka som en så bra idé kvällen innan kan verka så meningslöst morgonen efter. Varför framstår allt som så otroligt fint och smart bara för att det är kväll och för att man kanske har fått i sig lite? Sjukt. Nej det bästa av allt var nästan att gå därifrån, kliva ut på gatan i okänt område och helt plötsligt ha en audi tt mitt framför ögonen. Svart dessutom, och förmodligen roadster också. Lyckopiller för min del.

Jag är verkligen en sucker för komplimanger, jag faller som en fura av lite fina ord viskade i mitt öra men när det blir för mycket är det bara patetiskt. Igår var jag tydligen inte bara finast på stället, inte bara i Sthlm, nej utan i hela Sverige. Och som om inte det räckte hade jag jättefint hår, jättefina bröst, jättefin rumpa, jättefina skor, jättefin kropp överhuvudtaget "gumman" och dessutom var jag bäst på att kyssas. Give it a break alltså. 

Som vanligt råder frontalkrig och totalt kaos på hemmafronten och som den rutinerade soldaten jag numera är har jag gått till en stor motoffensiv. Nu är frågan om jag ska reträttera eller utvidga motoffensiven med tanke på att motelden visade sig vara ganska kraftig. Att desertera är iaf helt uteslutet, det är ju faktiskt belagt med dödsstraff... På jobbfronten ser det dock  ljusare ut. Jag ska ta trucklicens nästa helg. Galet. Blev erbjuden det av bemanningsföretaget och får bekosta halva själv, men jag tackade lätt ja. Tycker bara det är kul med nya möjligheter till nya erfarenheter. Dessutom är det tydligen väldigt stor efterfrågan på kvinnliga truckförare...

My style is...

Jag har ganska nyligen upptäckt ett nytt värde med livet, och det är tro det eller ej bilar. Jag har fan blivit besatt. Det började i och med att jag tog körkort, innan det brydde jag mig inte ett piss men nu alltså. Jag suktar hela tiden, framför allt är det audi som får mitt hjärta att bulta lite snabbare. Hela tiden audi, så fort jag ser en audi måste jag kommentera det och försöka lista ut modellen utan att kolla. Någon av 3-modellerna skulle inte sitta helt fel kan jag ju bara säga, det enda kruxet är priserna... Egentligen inte bara priserna på bilarna i sig, utan jag ha har insett att jag förmodligen inte kommer kunna skaffa egen bil de närmaste åren om jag nu ska plugga och bo i stan med alla kostnader det innebär. En ny audi vill man ju kanske inte heller ha stående på gatan så då blir ju garageplats ett måste och det är inget en fattig student har råd med. Hemma får jag inte heller ha den för pappa vägrar flytta på volvon. Suck. Vilket i-landsproblem. Men jag vill ha jag vill ha jag vill ha. Jag får ju typ aldrig låna volvon och när jag får det är det alltid på en massa villkor, som jag iofs skiter i men ändå. Det är inga modesta krav jag ställer, det vet jag, samma sak gäller mina möbler som jag redan har sett ut trots att jag inte har någon aning om när jag kommer flytta hemifrån. Genomgående dyr design på allt från stereo till stolar. Man kanske inte kan ha sådana krav på sitt första boende men jag vill inte ha någon billig random-skit heller. När jag hade promenerat med tjejerna på Waldemarsudde och spanat in de gigantiska villorna där sa jag till mamma att jag ville ha ett sånt hus och hennes kommentar var "men Kristin, det är ju faktiskt inte rimligt." Höhö nähä, men ungefär så känns hela min vill-ha situation. Fan då.

Back to bilar då, ingen rör stereon på volvon när jag kör, så är det bara! Allt från 106,3-107,5 funkar, helst dunkandes på en av de högre volymerna med ett par fönster öppna. Det är taxi Krissan det. Fick faktiskt agera lite taxi igår men det är bara kuuul ju. Börjar så sakta vänja mig vid att köra själv, grejen med att köra bil är att det alltid uppstår nya situationer varje gång du kör som inte går att läsa sig till och som kräver snabba beslut. Jag har börjat vänja mig, fast jag är fortfarande sämst på att hitta och att parka. Nu kan man ju bara garva åt de långsamma jäklarna som är ute och övningskör, fast det inte var så länge sen man själv satt där. Fast de är ju grymt mycket i vägen, för jag tycker om när det går undan. Har nog påverkats rätt mycket av de galna chaufförer jag har åkt en del med. Sammanfattningsvis: det är grymt skönt att ha körkort.

Älskling...   Fattigmans-corvette        En BMW skulle inte heller vara helt fel...    En jagga kanske   Detta är min blivande familjebil. När jag har blivit en internationellt uppskattad läkare blir det en audi r8 :P Trodde jag såg fel på kommateckent när jag kollade på priset men neeej då