Schism - I know the pieces fit.

Haha jag är så patetisk, efter att jag ätit min sura hippie (patetiskt 1) skulle jag kolla på På spåret med mamma och pappa (patetiskt 2) och så gick jag och la mig för att vila bara liiite grann men däckade totalt och gick typ upp nyss (patetiskt 3). Alltså det är ju såhär varje fredag, jag fattar verkligen inte. Nej men bara bra att vara utvilad tills imorn, då ska vi fira Madde och det lär förhoppningsvis bli ett jävla röj. Ska bli jättekul faktiskt, och såå nice att alla tjejorna är 18 nu. Grattis igen gumsan!

---

Annars har det varit en ganska lugn vecka rent pluggmässigt, har verkligen inte gjort nånting vettigt. Hade mösspåtagning och jag slog verkligen på stort, den där mössan lär ju kosta runt 500. Men som med allt annat som rör studenten är det ju bara att ursäkta sig med "once in a lifetime liksom". Krissan natur ska det stå på den, låter typ som ett dåligt barnprogram hihi.. Har kört en del också, kan verkligen inte låta bli att garva åt mig själv för jag är verkligen sjukt virrig. Glömmer alltid handbromsen, körde in i en rondell som jag inte ens såg, klarar inte av att skilja på höger och vänster när jag kör fast jag inte brukar ha problem med det, kör för fort jämt och kan inte låta bli att komma med mina små "oj" och andra sjuka kommentarer hela tiden. Men Tom bara garvar och säger att jag borde kolla upp min syn. Han gjorde en ganska klockren imitation av mig och jag kan inte annat än hålla med. Kommer faktiskt sakna körskolan om jag ni blir klar någon gång i det här livet, alltså jag har värsta ångesten varje gång jag går dit för jag vill ju aldrig köra, men när jag väl sitter där är det inte så farligt. Fast framför allt kommer jag sakna Tom, seriöst alltså, sjukt bra lärare och fin människa som jag verkligen kan känna mig avslappnad med. Jag kan ju vara mitt vanliga virriga jag med honom och det är på sätt och vis ganska skönt, även om det är livsfarligt. Tur att han är så lugn för jag skulle verkligen inte vilja sitta i en bil med mig.... Är det någon som vill det egentligen?

---

Några bönder är tydligen i Stockholm igen, här blir man inte uppdaterad alltför kontinuerligt. Får se vad som händer men jag vill ha en "revansch" eller vad man ska säga för senast, för den sista kvällen blev inte alls lyckad. Förra helgen däremot, ja den behöver jag väl inte direkt gå in på. Det var kul för de flesta, dock inte för alla. Sinnessjukt egentligen, lider verkligen med dig... Inte för att det verkar behövas längre :P

Här sitter jag en fredagskväll och skriver labrapporter. Känns så vidrigt men det slog mig att jag inte direkt har något val. Kommer inte vara hemma överhuvudtaget i helgen, imorgon ska jag på stan med pappa och sedan till en kusse och sen hem och till Huddinge och vidare till krogen. På söndag ska jag på "kryssning" till Eckerö med lite tråkig släkt. Har jag bett om det? Nej gud nej, men mamma säger att hon blir sååå besviken om jag inte följer med för hon har verkligen sett fram emot att få åka med mig eftersom vi tydligen aldrig gör något tillsammans. Då kommer jag bara känna mig sjukt elak om jag inte åker. Spelar tydligen ingen roll hur bakis eller trött jag är. Envis som jag är tänker jag inte skippa krogen heller, aldrig i livet. Frågan är då när hinner jag skriva labrapporterna som ska vara inne på måndag? Svaret är att det hinner jag inte. Om jag inte gör det nu. Bläää. Har slängt ihop något som verkligen inte är bra och helt fel men bättre det än ingenting antar jag. Förra labben i bioteknik lämnade jag ju inte in överhuvudtaget och det där lysande ig:t på schoolsoft förföljer mig. Det gör jag inte om. Fast det ska bli kul med en hektiskt helg. Jag tycker om det. Bättre det än att sitta hemma och glo in i väggen, prövade på det för några helger sen och jag höll på att gå upp i taket. Kan vara skönt en dag, men en dag räcker för mig. Och det är ju faktiskt ganska spännande att rätta sina egna slarvfel. Jag tyckte det var lite kul att jag hade skrivit att syftet med laborationen är att "påvisa enzymet katalas i vävnad från västriket". (alltså växtriket) Eller inte bara ganska kul, sjukt kul. Jag garvade så att jag höll på att trilllla av stolen. Har redan gjort mig en bild av det här fantastiska västriket och dess invånare. Kan se Johan framför mig: "Du har nog missförstått det här liite." Nej gud vad tråkig jag är. Alltså jag behöver nog sova.   

Alltså jag blir så jävla förbannad på folk som ska hålla på och leka moralkärring och säga åt en vad man ska göra. Idag skulle jag gå över en sidogata till en något större gata, och en bil kommer åkandes mot mig. Jag hinner gott och väl tänker jag och skyndar över. När jag väl är över på andra sidan trottoaren vevar hon ner fönstret och ropar till mig att det här minsann inte är något övergångsställe och att jag borde se mig för. Blev så förbannad, kärringen har väl egna jävla ögon att se med och det är faktiskt hon som har stopplikt. Inte för att det hör hit, blir bara sur på folk som ska leka trafikpoliser och försöka bestämma över andra. Jag vill bara lära mig av mina egna misstag. Kanske överreagerar jag men jag hatar att bli tillsagd vad jag ska göra, även om jag är bra på att dölja det. Har blivit tillsagd och rättad hela min uppväxt och därför blir jag så sur och besviken på mig själv när jag mesar och inte säger ifrån. Jag borde ärligt talat gått fram till den fittan och sagt exakt vad jag kände och tyckte. Nästa gång smäller det alltså... Inte så bra att ta ut sin ilska här men jag gör det ändå, den präktiga jävla kärringen med hela sin präktiga jävla familj borde fan brinna i helvetet. Förlåt men jag måste. Det känns så mycket bättre då.

"Akta er för Ozan på röda linjen"

Det var länge sen jag garvade så här mycket. Det var skönt. Trots att Sverige loosade. Tack för en mysig helg!

Jag har så jäkla mycket åsikter om allting just nu känns det som, och jag vet inte riktigt var som är bästa stället att vräka ur mig dem, så jag kör på bloggen helt enkelt. Kan börja med att säga att igår när jag satt på tuben hem, hamnade jag mitt uppe i ett gammalt pars bråk. Eller rättare sagt så bråkade hon på honom, sparkade honom, grät och sa att hon var så "jävla besviken, så jävla ledsen,", hon undrade om hon skulle dränka sig och sa hela tiden att hon skulle gå av. Visst är det grymt bra att man står upp för sig själv och sina känslor, men det sjuka var ju att han inte tog henne eller hennes hot seriöst, för det var ju så uppenbart att hon aldrig skulle göra verklighet av dem. Alltså var det ändå han som var i överläge i slutändan, och det gjorde mig rädd. Rädd för att det är precis så som jag inte vill bli. Jag vill inte bli en person som alltid skäller ut min partner som hela tiden gör mig förbannad, kommer med massa hot som jag aldrig kommer genomföra men ändå går tillbaka till den här personen till slut ändå. Samtidigt som partnern i fråga vet att jag kommer lugna ner mig, smörar lite och sen är allt bra liksom. Jag har sett det hända så många och att tänka sig att det ska pågå hela livet, som för det här paret, gör mig faktiskt ledsen.

---

I svd är det just nu en artikelserie om alternativ kärlek, och den har verkligen fått mig att tänka till. Vem är det egentligen som har sagt att man bara får ha en partner? Alltså med partner menar jag rent emotionellt, inte bara kk. Det är ju såklart samhället. Samället ligger till grund för våra värderingar, men när man börjar tänka kan man faktiskt inse att samhället inte alltid behöver ha rätt. Alltså ärligt talat, varför skulle man inte kunna älska flera människor samtidigt? Varför skulle man inte kunna vara polyamorös? Det kanske inte passar alla men man kan inte veta det om man inte har provat. Så länge man mår bra är väl det huvudsaken. När jag tänker på det handlar det egentligen bara om att hitta sin egen väg i livet och inte bara lyssna på alla normer som har vuxit fast i skallen.

---

Måste bara ta upp det här med rosa bandet. Jag tycker verkligen att det är ett jättebra intiativ och allting sånt, men jag skulle aldrig köpa ett själv. Ärligt talat tycker jag att de statliga medlena ska täcka sådana kostnader, och skattebetalarna ska egentligen inte behöva bidra med mer pengar till sådan forskning. Var tar skattepengarna vägen liksom? Så av princip säger jag nej tack till rosa bandet. Inte för att ett par kronor hit och dit spelar så stor roll men det handlar som sagt om principen.

---

För övrigt läste jag att i illustrerad vetenskap att obduktioner i framtiden kan ersättas av 3D-skanningar. Vad är det då för mening med att bli obducent? Jättepraktiskt visst, men sjukt tråkigt... Jag var hos tandläkaren idag också. Hon tyckte det var såå kul att se någon som inte hade några lagningar, och att jag borde vara stolt. *Stolt*

---

Okeej, sluuuta. Problemet med mig är att jag är intresserad av allt. Men allt kan bli intressant bara man sätter sig in i det.

Det slog mig att det var jäkla länge sen jag skrev om musik. Konstigt egentligen, när musiken ändå är en såpass stor del av ens liv. Iaf mitt. Hur som helst, såg nyss en dokumentär om underbaraste bästa Cornelis Vreeswijk. Herregud vad jag älskar hans röst. Finns absolut ingen som kan mäta sig med honom inom visgengren. Lyssnar rätt ofta på honom när jag räknar matte, hans röst gör mig liksom lugn och tillfreds på nåt konstigt sätt, och musiken också. Blir alltid musik på LP när jag pluggar om jag sitter på nedervåningen, och den enda vi har med Cornelis är när han gör Taube, men jag tröttnar aldrig på den skivan alltså. Helt underbar. LP-skivor överhuvudtaget ger en annan känsla när man lyssnar på dem tycker jag, och är inte lika lätta att tröttna på som en vanlig skiva känns det som. Av någon sjuk anledning. Alltså säga vad man säga vill pm Cornelis som person, men på något sätt verkar han ändå vara en genuint snäll människa, och det bara slog mig hur fin hans musik är egentligen. Jag har för övrigt "Hajaru det då Jack" på hjärnan, som han skrev till sin son, och älskar verkligen sista versen. Sån härlig hyllning till självständighet egentligen.

Hajar'u det då, Jack? De' du vill ha
kanhända är bra.
Bara du själv blir glad, gör det väl inget vad
tavlan blir lik.
Strunta i kritik.
Hajar'u de då, Jack? Gör som du vill,
så ligger saken till.



På måndag är det 20 år sedan han dog. Det enda jag hoppas är att han inte glöms bort, och att han kan leva vidare i våra hjärtan via sin musik.

Så var man hemma igen. Är helt utmattad egentligen, har inte blivit mycket sömn den här veckan. Kom hem rätt sent igår och upp direkt igen till plugget idag och låset på cykeln hade frusit fast och allt annat går också åt helvete men det blir väl så när man är trött antar jag. Var typ på väg att börja gråta när Johan sa till mig att göra spädningen på väteperoxiden, jag kan verkligen ingenting och borde inte få tillträde till labbet egentligen. Skulle bara behöva sova sova sova men har massor att plugga, har  i princip inte börjat med talet än och dör när jag tänker på allt annat jag borde göra men kan verkligen inte sätta iång, har noll energi och vet verkligen inte var jag ska börja. Det här suger.  

---

Hur som helst har det varit en helt okej vecka. Har varit typ överallt i Skottland, hört alla dessa guider babbla på med gasen i botten om sina kungar och drottningar på sin breda skotska vilket iofs har varit ganska underbart. Det absolut finaste en skotte kan säga är helt klart "Dr. Jekyll and Mr. Hyde". Klingar så fint ju. Har varit på Loch Ness, Rosslyn Chapel, blablabla och tusen andra ställen. Landskapet i Skottland påminner jäkligt mycket om det på Nya Zealand, så det var fint. Har dessutom lärt mig att alla vägar i Skottland förr eller senare leder till någon form av whiskey. Vet inte hur många whiskey-provningar och destillerier jag har varit på egentligen, men kan säga som så att jag nästan har lärt mig tycka om den där drycken nu... Sedan bar det av mot England, så nice där, inte behövdes det någon jacka inte. På två dagar hann jag evverka både London och Cambridge. Fast shit vad jag är trött på London, ska inte åka dit nästa gång jag åker till England och om jag gör det så definitivt inte Oxford Street. Borde verkligen ha lärt mig nu men den gatan suger verkligen, fattar inte varför jag spenderade en hel jävla dag där. Soho och Carnaby street är ju så mycket mysigare. Hann även fira både Halloween och Guy Falwkes på samma dag tydligen, fast i Saffron Walden. Massor med fyrverkerier och en brasa med Guy Falwkes på toppen. Har aldrig riktigt fattat det där men det är ungefär som Valborg. Jag trodde verkligen på allvar att ungarna eldade upp sina Guy Falwkes dockor, det har jag lärt mig men tydligen sätter de bara en stor på toppen av brasan... Så kul att se det också. Annars har det blivit en hel del puben, mycket onyttigt typ vitt bröd med marmelad, alldeles för mycket vin och massa massa kaffe.

Nu sitter jag i brorsans lagenhet i Saffron Walden och vantar pa att han ska komma hem, medan Amonida fixar middagen. Ratt skont att vara har faktiskt, har som sagt varit i Skottland sen i fredags och visst det var ratt fint i Edinghburgh och jag har sett jattemkt av Skottland vilket jag verkligen uppskattar och manniskorna dar ar helt fantastiska och landskapet likasa men ar inte speciellt imponerad av helheten anda. Alltsa det blaste som fan och finare stallen har man varit pa. Inte det forsta stallet jag langtar tillbaka till om man sager sa. Blev dessutom grymt trott pa den dar sackpipemusiken redan andra dagen sa den ar det iaf skont att slippa, den ar ju ratt entonig :P Sa da foredrar jag England, gillar verkligen det har landet och allt som det innefattar. Dessutom kul att traffa A&A, och skont att fa umgas med lite andra manniskor an bara pappa, han gar mig pa nerverna vid det har laget, det funkar liksom inte att vi ska umgas sa tatt inpa varandra sa lange. Vi brakar tillrackligt mycket som det ar och att da bo i samma hotellrum och bara umgas med varandra=helvetet sjalvt. Fast ska inte hanga upp mig pa det nu, och ska val inte sitta har och hacka heller. Det borjar lukta mat har sa ska val dra mig tillbaka. Hoppas alla har ett bra lov, och de som inte har lov ocksa saklart. Pussi!