I don't know where you are today
Tjohej, jag kommer att frysa ihjäl ikväll om det ska fortsätta vara så in i helvete kallt som det har varit de senaste dagarna. Jag vägrar söta, glammiga klänningar ikväll för det är verkligen inte jag någonstans. Ska köra på mina tights som får funka som substitut för ett par skinnbrallor som jag inte äger, en vanlig svart t-shirt som kan funka som fodral om jag vill och som jag funderar på att trixa och klippa lite på i ryggen men jag vet inte om jag vågar eftersom jag är så otroligt ohändig, samt skyhöga pumps som jag ändå inte kan gå i så det blir till att ta med sig extraskor. Svart från topp till tå kanske inte är så originellt på nyår men det är iaf snyggt.
Ska hur som helst fira på Lidingö, nehee inte hos chaffisen utan i någon lokal där och nehee inte elverket heller. Får se hur det här blir, jag ska försöka släppa allt som är dåligt nu och det är tamejfan inte lite det, och festa helt enkelt. Fan det kan ju inte bli värre än förra nyåret anyway, när jag dejtade den konstigaste kth-pojken någonsin... Usch jag ryser i hela kroppen.
Jajaa, ska inte tjöta på så mycket mer här. Har varit ute en del den senaste tiden. Igår slutade Peter på mitt jobb och när jag säger att han kommer bli grymt saknad talar jag inte bara för mig själv, riktigt tråkigt är det faktiskt. Tanken var att vi skulle ut och fira honom lite efter jobbet men alla bangade och det slutade med att Peter bjöd Wall, mig och Amanda på shots inne på Västra. Haha inte b alls. Nej men det är faktiskt sällskapet som gör det, kan sitta och snacka skit och skvallara om folk på jobbet hur länge som helst med dem.
En suddig bild på folket: Amanda med sin inka-mössa, Wall med sitt hår som tyvärr inte syns på bilden men som är ca. 3 gånger så långt som mitt och Peter med sitt nyinförskaffade toapapper i ena handen och en cigg i den andra. Klockrent!
Nej Gott nytt år till alla, hoppas för allas bästa att det nya året blir bra mycket bättre än det som har varit.
Men vad då, jag vill ha något mer
Jag fattar inte vad som har hänt med mig. Jag lyssnar nästan uteslutande på svensk musik för tillfället (vilket speglas i rubrikerna); Uggla, Nordman, Di Leva, Åkerström, Vreeswijk, Gärdestad, Rosenström, Orup, Ledin, Säkert!, Familjen osv. Jag som nästan aldrig gör det annars, känner mig som värsta ölänningen.
Men det värsta är nästan alla filmlåtar och serieintron. Det har blivit som en besatthet, varje gång jag sätter mig vid datorn måste jag dra ner minst ett par stycken. Räddningspatrullen, Luftens hjältar, Skönheten och odjuret, Trasdockorna, Lilla sjöjungfrun, Ronja Rövardotter haha ja allt jag kommer på. Fast Trolltiderlåtarna verkar tyvärr vara jävla svåra att få tag på. Nostalgi på hög nivå iaf och det har jag alltid gillat.
Fast min favoritlåt för tillfället är inte svensk. Jag vet inte hur eller varför men jag har iaf blivit helt besatt av Africa med Toto. Det där introt... mmmm
Men det värsta är nästan alla filmlåtar och serieintron. Det har blivit som en besatthet, varje gång jag sätter mig vid datorn måste jag dra ner minst ett par stycken. Räddningspatrullen, Luftens hjältar, Skönheten och odjuret, Trasdockorna, Lilla sjöjungfrun, Ronja Rövardotter haha ja allt jag kommer på. Fast Trolltiderlåtarna verkar tyvärr vara jävla svåra att få tag på. Nostalgi på hög nivå iaf och det har jag alltid gillat.
Fast min favoritlåt för tillfället är inte svensk. Jag vet inte hur eller varför men jag har iaf blivit helt besatt av Africa med Toto. Det där introt... mmmm
Its gonna take a lot to drag me away from you
Jag har funderat lite, och kommit fram till några gemensamma drag hos de flesta killar jag har träffat...
1. Både mina föräldrar och mina kompisar ogillar dem. Slår nästan aldrig fel, de har alltid någon stor brist som gör att de snabbt blir väldigt impopulära.
2. De har någon typ av silverkedja runt halsen. Hur fan jag lyckas med den här vet jag inte riktigt.
3. De är gamla raverävar och älskar dunka-dunka.
4. De är extremt fascinerade av bilar och har såklart någon typ av hantverkaryrke.
5. De är, i ärlighetens namn, ganska egocentriska.
Hmm hmm hmm jag ser ett mönster här men hur bryter man det?
Var tar de vägen allihopa? Såhär i slutet av året börjar jag alltid fundera. Rumäner, greker, finnar, tyskar och svennar. Vissa etsar sig fast i minnet. Har jag lämnat något spår i deras minne, har jag betytt något? Jag undrar jag...
1. Både mina föräldrar och mina kompisar ogillar dem. Slår nästan aldrig fel, de har alltid någon stor brist som gör att de snabbt blir väldigt impopulära.
2. De har någon typ av silverkedja runt halsen. Hur fan jag lyckas med den här vet jag inte riktigt.
3. De är gamla raverävar och älskar dunka-dunka.
4. De är extremt fascinerade av bilar och har såklart någon typ av hantverkaryrke.
5. De är, i ärlighetens namn, ganska egocentriska.
Hmm hmm hmm jag ser ett mönster här men hur bryter man det?
Var tar de vägen allihopa? Såhär i slutet av året börjar jag alltid fundera. Rumäner, greker, finnar, tyskar och svennar. Vissa etsar sig fast i minnet. Har jag lämnat något spår i deras minne, har jag betytt något? Jag undrar jag...
Youre the firestarter, twisted firestarter
Haha så var julaftonen äntligen över, sjuk och tråkig som vanligt. Karelska piroger på julbordet, grön operationsduk som julduk, och självklart min moster på teven i "Kan du vissla Johanna?" där hon är statist. Ni vet scenen där Nils och grabbarna ska gå ut ur rummet, nu kommer jag inte ens ihåg vad de skulle göra, men hur som helst är det en sjuksköterska som traskar bortåt i korridoren med en gamling. Det mina vänner, är min moster. Alltid lika spännande.
Jag bestämde redan dan före dopparedagen med lastbilschaffisen att nästa jul åker vi till något varmt land bara han och jag. Jag vet att han tycker om mig sjukt mycket, (kanske mer än någon någonsin har gillat mig) det tvivlar jag inte på längre, men jag blir irriterad på sättet han visar det på. Han har fan problem med det där alltså. Fan Blondie skickade ju jättegulliga julmess till mig (och det läskiga är att jag blev så himla glad över det.) Om inte chaffisen skärper sig snart så kommer jag inte att orka med honom. Kanske rentav tar Blondie istället och hamnar mitt i ett triangeldrama :P (igen!)
Apropå det där med julmess, tänkte på hur stor del av mitt umgänge som har bytts ut sedan förra året. Man märker det ju så tydligt på de personer man skickar till. Visst finns det vissa personer som stannar kvar i mitt liv men läskigt många är så utbytbara. De kommer och går, och jag har ingen aning om var de har tagit vägen. Ganska skrämmande faktiskt.
Jag bestämde redan dan före dopparedagen med lastbilschaffisen att nästa jul åker vi till något varmt land bara han och jag. Jag vet att han tycker om mig sjukt mycket, (kanske mer än någon någonsin har gillat mig) det tvivlar jag inte på längre, men jag blir irriterad på sättet han visar det på. Han har fan problem med det där alltså. Fan Blondie skickade ju jättegulliga julmess till mig (och det läskiga är att jag blev så himla glad över det.) Om inte chaffisen skärper sig snart så kommer jag inte att orka med honom. Kanske rentav tar Blondie istället och hamnar mitt i ett triangeldrama :P (igen!)
Apropå det där med julmess, tänkte på hur stor del av mitt umgänge som har bytts ut sedan förra året. Man märker det ju så tydligt på de personer man skickar till. Visst finns det vissa personer som stannar kvar i mitt liv men läskigt många är så utbytbara. De kommer och går, och jag har ingen aning om var de har tagit vägen. Ganska skrämmande faktiskt.
Jultomten är faktiskt död
En jävla god jul då. Jag är på pissigt humör eftersom det går åt helvete för mig och jag har ingen lust med hela den här julgrejen, men jag försöker ändå för alla andras skull. Nej nästa år ska jag stå på Stadsmissionen och dela ut gröt eller nåt. Jag envisades ändå med krubban för jag tänkte att den kanske får min julstämning att krypa fram, men vår krubba är ju helt fuckad. För det första är alla figurer helt udda, en plastkamel jag fick på dagis står där mitt i Betlehem tillsammans med våra fem vise män. Ja precis, fem vise män. Förut var det tre plus tre men en trillade i golvet vilket även Josef gjorde så nu får fåraheden agera pappa. Alltså: Plastkamel, fem vise män och ingen Josef. Snart ryker väl den där jävla Jesus också.
Jag har tagit hela två dagars ledigt nu i jul och det kändes jättevemodigt igår. Vem vet hur det blir sen efter jul? Nej jag vill inte veta, men jag vet att jag iaf är ett av förstahandsvalen på de där deltistjänsterna om jag nu söker. Men jag fick så grym lön så jag vet inte om jag vill byta, ligger liksom en tusenlapp under grundlönen för en heltidsanställd postis nu. Haha vilken karriär jag gör, min lön har ökat stadigt varje månad sedan jag började jobba för mitt företag. Fast nu kan den väl knappast öka så mycket mer.
Det här blir årets julbild för min del; våra röda truckar på Tomteboda. Passande namn och färg och hela köret ju.
Amanda och jag fick en liten julklapp av arbetsledaren igår; varsin gigantiskt chokladask. Det roliga är att det liksom bara var vi som fick det, den oficiella anledningen var att vi jobbade över i fredags men egentligen är det ju för att han gillar oss. Stina och Danne jobbar ju över varje fredag men de har fan aldrig fått något. Galet mycket saker jag har fått där, man märker att man är rätt poppis ändå. Två Posten-fleecejackor av folk som har försökt ragga upp mig, en Postentröja, strumpor och en inbjudan till ett julbord som jag iofs bangade. Och det är liksom grejer som inte ens anställda har fått haha, bara lilla jag. Och så dök våra "chefer" upp i tomteutstyrsel med en jättemysig morgonrock till alla på företaget så klaga ska jag väl knappast göra.
Apropå chefen och arbetsledaren, så har de addat mig på facebook. Känns lite skumt att se hennes fyllebilder och vad han har skrivit till henne... Ingen distans här inte.
Här sitter jag och skriver om jobbet fast det är jul, fan vad sorgligt. Men jag är ju workaholic för tillfället. Lever och andas jobb, kopplar alla orter som någonsin nämns någonstans till postnummer och festar med kollegor. Blev ju faktsikt lite väl mycket i helgen. Men nog om det, nu ska jag sätta mig och deppa och sura och frossa choklad.
Jag har tagit hela två dagars ledigt nu i jul och det kändes jättevemodigt igår. Vem vet hur det blir sen efter jul? Nej jag vill inte veta, men jag vet att jag iaf är ett av förstahandsvalen på de där deltistjänsterna om jag nu söker. Men jag fick så grym lön så jag vet inte om jag vill byta, ligger liksom en tusenlapp under grundlönen för en heltidsanställd postis nu. Haha vilken karriär jag gör, min lön har ökat stadigt varje månad sedan jag började jobba för mitt företag. Fast nu kan den väl knappast öka så mycket mer.
Det här blir årets julbild för min del; våra röda truckar på Tomteboda. Passande namn och färg och hela köret ju.
Amanda och jag fick en liten julklapp av arbetsledaren igår; varsin gigantiskt chokladask. Det roliga är att det liksom bara var vi som fick det, den oficiella anledningen var att vi jobbade över i fredags men egentligen är det ju för att han gillar oss. Stina och Danne jobbar ju över varje fredag men de har fan aldrig fått något. Galet mycket saker jag har fått där, man märker att man är rätt poppis ändå. Två Posten-fleecejackor av folk som har försökt ragga upp mig, en Postentröja, strumpor och en inbjudan till ett julbord som jag iofs bangade. Och det är liksom grejer som inte ens anställda har fått haha, bara lilla jag. Och så dök våra "chefer" upp i tomteutstyrsel med en jättemysig morgonrock till alla på företaget så klaga ska jag väl knappast göra.
Apropå chefen och arbetsledaren, så har de addat mig på facebook. Känns lite skumt att se hennes fyllebilder och vad han har skrivit till henne... Ingen distans här inte.
Här sitter jag och skriver om jobbet fast det är jul, fan vad sorgligt. Men jag är ju workaholic för tillfället. Lever och andas jobb, kopplar alla orter som någonsin nämns någonstans till postnummer och festar med kollegor. Blev ju faktsikt lite väl mycket i helgen. Men nog om det, nu ska jag sätta mig och deppa och sura och frossa choklad.
Stjärnorna vandra och timmarna fly
Inte konstigt att man blir lite ego när man får såna här komplimanger kvällarna i ända. Kanske är det lite som med mobbning; efter ett tag börjar man ta åt sig även om det bara är bullshit.
"Av alla på hela Posten, nej av alla i hela Sverige så är du snyggast. Du och min dotter."
"Du ser ut som en liten sol. Nej du är en liten sol!"
"Du är så jävla vacker, så du borde inte röka."
"Det spelar ingen roll vilken hårfärg Lucian har, bara hon är söt och fin att titta på. Då skulle ju du passa perfekt som Lucia."
Slirar över på något helt annat, men nattpersonalen alltså, herregud...
"Om man skiter på jobbet sparar man 6000-7000 per år. En gång på morgonen och en på kvällen så kan man sitta där och njuta. Och hemma tar man två rutor när man torkar sig, på jobbet tar man fyra."
Såna här seriösa ekvationer roar sig de med. Helt plötsligt känns ju inte KTH så avlägset...
Sagt om min bebis, min älskling, min närkaj: "Det är det ju rena rama dårhuset här."
"Ja som det ska vara då" svarade jag. Kanske därför jag trivs så bra där.
Nej nu ska jag snart ge mig av igen. Blir jobb till midnatt idag också, galet mycket nu. Sista knycket innan jul antar jag. Måste ju se till att få iväg ett par julkort också. Det coolaste skulle ju vara att bara traska fram till någon gula-trucken snubbe med korten och bara dra. Jag jobbar ju trots allt på Posten så det borde funka. Men jag har ingen koll på post, det enda jag kan är paket och alla postnummer i hela Sverige. Iaf de två första siffrorna.
"Av alla på hela Posten, nej av alla i hela Sverige så är du snyggast. Du och min dotter."
"Du ser ut som en liten sol. Nej du är en liten sol!"
"Du är så jävla vacker, så du borde inte röka."
"Det spelar ingen roll vilken hårfärg Lucian har, bara hon är söt och fin att titta på. Då skulle ju du passa perfekt som Lucia."
Slirar över på något helt annat, men nattpersonalen alltså, herregud...
"Om man skiter på jobbet sparar man 6000-7000 per år. En gång på morgonen och en på kvällen så kan man sitta där och njuta. Och hemma tar man två rutor när man torkar sig, på jobbet tar man fyra."
Såna här seriösa ekvationer roar sig de med. Helt plötsligt känns ju inte KTH så avlägset...
Sagt om min bebis, min älskling, min närkaj: "Det är det ju rena rama dårhuset här."
"Ja som det ska vara då" svarade jag. Kanske därför jag trivs så bra där.
Nej nu ska jag snart ge mig av igen. Blir jobb till midnatt idag också, galet mycket nu. Sista knycket innan jul antar jag. Måste ju se till att få iväg ett par julkort också. Det coolaste skulle ju vara att bara traska fram till någon gula-trucken snubbe med korten och bara dra. Jag jobbar ju trots allt på Posten så det borde funka. Men jag har ingen koll på post, det enda jag kan är paket och alla postnummer i hela Sverige. Iaf de två första siffrorna.
Såg du mig såg du att det var jag
Sjukt egentligen att ens kompisar kan påverka en så mycket. Jag lyssnar ju mer på dem än vad jag lyssnar på mig själv. Nu känner jag mig bara jätteförvirrad så jag gör inget annat än avvaktar för tillfället. Så kommer då de där andra tankarna smygande... Jag börjar undra varför jag inte träffade snickaren när jag hade chansen eller varför jag inte "tar" någon av de andra chaffisarna på jobbet. Jag har ju inte överdrivet svårt för att träffa killar sådär och om jag ville skulle jag ju kunna dejta mig igenom halva Posten, även om det kanske inte är det smartaste man kan göra.
Usch jag skäms över att vara så ytlig men jag har blivit jättenojig och fått den där chaffisen som vickade för Blondie förut på närkajen, kan kalla honom för Rödluvan eftersom jag är så fyndig, på hjärnan. Vi blev lite tjenis då även om vi inte snackade så mycket men nu när han dyker upp, vilket iofs inte är så ofta eftersom han jobbar på city, så är han jättegullig mot mig. Dessutom är han sjukt het. Då blir jag lite smålack för att det känns som att chaffisen bromsar upp mig och gör att jag inte kan träffa andra. Alltså jag blir galen på mig själv.
Annars trivs jag som vanligt himla bra på jobbet. Alla dessa konstiga samtal och diskussioner, vad skulle jag göra utan dem? Igår tex. diskuterade jag mina kärleksproblem och mitt tvekande med min arbetsledare, sedan hamnade jag i en jättekonstig diskussion med en snubbe som heter Jesus och som har en lite udda syn på det här med kärlek och giftemål. Och så försvarade Sali mig inför min arbetsledare. Jag och Adrian råkar vara Salis favoriter och han tycker att vi ska söka deltidstjänst direkt på Posten, han är så söt den gubben men jag avvaktar lite där också.
Längtar inte alls till den 12:e januari. Då kommer mycket att förändras och det är synd att man kommer sluta jobba med många av de där härliga människorna.
Usch jag skäms över att vara så ytlig men jag har blivit jättenojig och fått den där chaffisen som vickade för Blondie förut på närkajen, kan kalla honom för Rödluvan eftersom jag är så fyndig, på hjärnan. Vi blev lite tjenis då även om vi inte snackade så mycket men nu när han dyker upp, vilket iofs inte är så ofta eftersom han jobbar på city, så är han jättegullig mot mig. Dessutom är han sjukt het. Då blir jag lite smålack för att det känns som att chaffisen bromsar upp mig och gör att jag inte kan träffa andra. Alltså jag blir galen på mig själv.
Annars trivs jag som vanligt himla bra på jobbet. Alla dessa konstiga samtal och diskussioner, vad skulle jag göra utan dem? Igår tex. diskuterade jag mina kärleksproblem och mitt tvekande med min arbetsledare, sedan hamnade jag i en jättekonstig diskussion med en snubbe som heter Jesus och som har en lite udda syn på det här med kärlek och giftemål. Och så försvarade Sali mig inför min arbetsledare. Jag och Adrian råkar vara Salis favoriter och han tycker att vi ska söka deltidstjänst direkt på Posten, han är så söt den gubben men jag avvaktar lite där också.
Längtar inte alls till den 12:e januari. Då kommer mycket att förändras och det är synd att man kommer sluta jobba med många av de där härliga människorna.
Du log och var försvunnen
Aldrig, aldrig mer att jag har hemmafest i det här huset säger jag bara. Visst var det kul men så svinat som det var nu har det nog aldrig varit tidigare. Kladdkaks och pepparkakssmulor överallt, fläckar i vår svindyra soffa och på våra handbroderade dukar, och när jag skulle dra ut översta kökslådan lossnade hela kanten. Lite fler roliga överraskningar som dök upp när jag väl såg mig omkring var vår fasta telefon ute på trappan, en äppelskrutt i kattmatskålen, en halv lussebulle, en körsbärstomat, ett tidningsställ och en kniv under köksbordet osv. Det tog liksom aldrig slut. Jag vet ju själv hur det är när man är hemma hos folk, man bryr sig ju inte och tycker att det är kul att flytta runt på saker men det är inte kul för den som ska städa. Men det är inte bara därför heller. Jag orkar inte försöka planera med folk som inte ens bryr sig såpass mycket att de kan höra av sig. Nej jag blev faktiskt rätt besviken på många från mitt jobb, men då vet jag iaf att de inte går att lita på. Dessutom flänger jag bara runt och tycker inte att jag hinner prata med någon när det är folk här, jag kan inte riktigt slappna av eller fokusera. Jag har helt enkelt ingen lust att lägga ner så mycket av min tid och energi på något som kanske inte ger så mycket tillbaka.
Hur som helst så var det kul fast det inte var så överdrivet mycket folk här. Lastbilschaffisen kom till slut någon gång där mitt i natten, han tog en taxi hela vägen längst ut från Lidingö bara för att få träffa mig. Ganska romantiskt måste jag säga, när han kom sprang jag ut i regnet utan skor eller någonting och bara slängde mig i hans armar.
Fast nu vet jag inte... Mina kompisars åsikter påverkar mig väldigt mycket och det är klart jag lyssnar på dem, och nu har jag börjat se saker ur ett annat perspektiv. Lite mer kritiskt. Omdömet om honom var väl inte direkt enbart positivt om man säger så, och eftersom min kompisar är så viktiga för mig är det viktigt att de tycker om den personen jag tycker om. Förut var ju allt så himla rosaskimrande och bra och jag vägrade se de där negativa sidorna, men nu har jag börjat tänka över dem och han kanske inte är något för mig trots allt. Äh jag ska väl inte säga för mycket än.
Hur som helst så stannade han, Florry och min supergulliga kollega Tom väldigt länge in på nästa eftermiddag och herregud vad lastbilschaffisen var flummig. Han snackade verkligen helt oavbrutet och vi kunde inte sluta garva åt hans sjuka skämt, alltså varken han eller vi fattar var in i helvete han får allt ifrån. Som en jäkla kulspruta av sjuka kommentarer. Skönt att bara få skratta även om man kanske inte behöver kommentera allt...
Hur som helst så var det kul fast det inte var så överdrivet mycket folk här. Lastbilschaffisen kom till slut någon gång där mitt i natten, han tog en taxi hela vägen längst ut från Lidingö bara för att få träffa mig. Ganska romantiskt måste jag säga, när han kom sprang jag ut i regnet utan skor eller någonting och bara slängde mig i hans armar.
Fast nu vet jag inte... Mina kompisars åsikter påverkar mig väldigt mycket och det är klart jag lyssnar på dem, och nu har jag börjat se saker ur ett annat perspektiv. Lite mer kritiskt. Omdömet om honom var väl inte direkt enbart positivt om man säger så, och eftersom min kompisar är så viktiga för mig är det viktigt att de tycker om den personen jag tycker om. Förut var ju allt så himla rosaskimrande och bra och jag vägrade se de där negativa sidorna, men nu har jag börjat tänka över dem och han kanske inte är något för mig trots allt. Äh jag ska väl inte säga för mycket än.
Hur som helst så stannade han, Florry och min supergulliga kollega Tom väldigt länge in på nästa eftermiddag och herregud vad lastbilschaffisen var flummig. Han snackade verkligen helt oavbrutet och vi kunde inte sluta garva åt hans sjuka skämt, alltså varken han eller vi fattar var in i helvete han får allt ifrån. Som en jäkla kulspruta av sjuka kommentarer. Skönt att bara få skratta även om man kanske inte behöver kommentera allt...
I'm just gonna keep on waiting underneath the mistletoe
Måste ju passa på att påminna om mina gymma julfest som jag tänkte ha på fredag, med andra ord imorgon. Hoppas hoppas att det blir grymt nu.Tema:12 dagar till jul. Har fixat med glögg och pepparkakor och julgodis och tom. mistel hihi. Med tanke på det borde jag väl nästan ha lite mer julmusik men jag laddade hem en massa svenska klassiker igår så det får duga.
Lite tråkigt att så många är så jälva upptagna/sjuka/bangar. Hatar sånt, finns få jag verkligen kan lita på. Hoppas iaf alla jag vill ska komma kommer nu, det finns nästan inget roligare än att sammanföra nya gäng tycker jag. Nu blir det alltså gamla polare vs. Posten-team. Wiie! Räkna med en hel del jobbsnack säger jag bara...
Verkar som att lastbilschaffisen kommer också så jag är glad. Hoppas på Blondie också, och jag funderar på om jag ska bjuda döv-chaffisen trots allt, jag vet inte hur kul han kommer få det men varför inte? Han känner ju iaf min chaffis. Lite konstigt blir det ju eftersom jag slutar så sent, men det löser sig. Är ganska stressad över allt, jag har försökt planera men det har visat sig lite svårt. Allt känns helflummigt. Jag tar det som det kommer istället och de som dyker upp dyker upp, resten skiter jag i. Det verkar iaf. som att Ferni o co. ska öppna upp huset innan jag ens kommer hem. Lite skumt att komma hem till sin egen fest kanske men det känns som det bästa alternativet. Shit vad jag ser fram emot det här.
Jag vill festa som på Rhodos!
Lite tråkigt att så många är så jälva upptagna/sjuka/bangar. Hatar sånt, finns få jag verkligen kan lita på. Hoppas iaf alla jag vill ska komma kommer nu, det finns nästan inget roligare än att sammanföra nya gäng tycker jag. Nu blir det alltså gamla polare vs. Posten-team. Wiie! Räkna med en hel del jobbsnack säger jag bara...
Verkar som att lastbilschaffisen kommer också så jag är glad. Hoppas på Blondie också, och jag funderar på om jag ska bjuda döv-chaffisen trots allt, jag vet inte hur kul han kommer få det men varför inte? Han känner ju iaf min chaffis. Lite konstigt blir det ju eftersom jag slutar så sent, men det löser sig. Är ganska stressad över allt, jag har försökt planera men det har visat sig lite svårt. Allt känns helflummigt. Jag tar det som det kommer istället och de som dyker upp dyker upp, resten skiter jag i. Det verkar iaf. som att Ferni o co. ska öppna upp huset innan jag ens kommer hem. Lite skumt att komma hem till sin egen fest kanske men det känns som det bästa alternativet. Shit vad jag ser fram emot det här.
Jag vill festa som på Rhodos!
Falling in and out of love
Jag måste bara få klaga lite här, eftersom jag aldrig skulle göra det på jobbet. Jag menar, vad har man annars sin lilla blogg till? Fan vad jag får ont överallt av att köra den satans trucken, men värst är nacken och knäna. I söndags kunde jag inte ens göra min stretchövning och vrida nacken helt åt vänster eftersom det gjorde för ont. Och knäna.. Alltså jag står ju upp hela kvällarna och det skulle väl egentligen inte varit några problem om det bara hade varit så att man stod på ett solitt golv. Nu står jag trots allt i en truck som skumpar fram och lite då och då åker man över större eller mindre träspill så att trucken hoppar upp och det är väldigt påfrestande för knäna. Idag var det värst någonsin hittills, det kändes liksom som om benen böjde sig i bågar utåt och skulle knäckas rätt av på mitten. Nja nu överdrev jag väl lite men något åt det hållet iaf. 5 månader börjar sätta sina spår...
Jag ska nog seriöst söka något budbilsjobb där, snackade med Blondie idag som verkligen är en himla trevlig, rolig och snygg snubbe, honom gillar jag verkligen. Hur som helst så kör han budbil egentligen och det verkar jädra soft faktiskt, han berättade att på sommaren när det inte är så mycket körningar kan man typ åka och bada samtidigt som man får betalt för det. För som truckchaffis kan jag ju inte fortsätta hela livet. Inte som skåpbilschaffis heller kanske, men perfekt extrajobb och lite mer skonsamt för knäna. Dessutom skulle jag i praktiken kunna köra till min terminal ibland och hälsa på gamla bekanta, vilket jag ser som en stor fördel. Jag kommer nog aldrig kunna släppa Posten helt.
Fast det passar väldigt bra att jobba sent när man är ensam hemma som jag är nu. Att käka middag där med lite folk omkring sig känns ju inte lika deprimerande som att göra det helt själv hemma, och påminnas om hur ensam man är. Men är jag verkligen det?
Vad knasigt det är med lastbilschaffisen, när jag taggar ner taggar han upp. Vi går ju om varandra hela tiden. Jag vet inte om det har att göra med att jag har för vana att stänga av mina känslor efter ett tag eftersom jag har träffat så mycket oseriösa människor, eller om det helt enkelt är naturligt, men jag känner inte riktigt det där pirret längre. Fast det kanske kommer tillbaka när jag träffar honom, det var ju ett tag sen sist. Fan att jag ska vara så fram och tillbaka hela tiden, men sådan har jag alltid varit och kommer nog alltid vara. Oavsett vilket så tycker jag om honom på ett eller annat sätt, och vi får väl se vad som händer på fredag...
Jag ska nog seriöst söka något budbilsjobb där, snackade med Blondie idag som verkligen är en himla trevlig, rolig och snygg snubbe, honom gillar jag verkligen. Hur som helst så kör han budbil egentligen och det verkar jädra soft faktiskt, han berättade att på sommaren när det inte är så mycket körningar kan man typ åka och bada samtidigt som man får betalt för det. För som truckchaffis kan jag ju inte fortsätta hela livet. Inte som skåpbilschaffis heller kanske, men perfekt extrajobb och lite mer skonsamt för knäna. Dessutom skulle jag i praktiken kunna köra till min terminal ibland och hälsa på gamla bekanta, vilket jag ser som en stor fördel. Jag kommer nog aldrig kunna släppa Posten helt.
Fast det passar väldigt bra att jobba sent när man är ensam hemma som jag är nu. Att käka middag där med lite folk omkring sig känns ju inte lika deprimerande som att göra det helt själv hemma, och påminnas om hur ensam man är. Men är jag verkligen det?
Vad knasigt det är med lastbilschaffisen, när jag taggar ner taggar han upp. Vi går ju om varandra hela tiden. Jag vet inte om det har att göra med att jag har för vana att stänga av mina känslor efter ett tag eftersom jag har träffat så mycket oseriösa människor, eller om det helt enkelt är naturligt, men jag känner inte riktigt det där pirret längre. Fast det kanske kommer tillbaka när jag träffar honom, det var ju ett tag sen sist. Fan att jag ska vara så fram och tillbaka hela tiden, men sådan har jag alltid varit och kommer nog alltid vara. Oavsett vilket så tycker jag om honom på ett eller annat sätt, och vi får väl se vad som händer på fredag...
Like a rollin', thunder chasing the wind
Hehe, måste ju bara visa den här klockrena leksaken jag hittade när jag av en eller annan anledning var inne i en leksaksaffär: En motviktstruck! Dessutom av exakt samma märke som de truckar vi har på jobbet och som jag kör, iofs inte det märket vi har på motvikterna men ändå. Så jäkla coolt ju. Funderar på om jag ska köpa en till mig själv eller kanske en till jobbet, kan ju inte bara låta bli. Erh jag är så arbetsskadad så det är helt sjukt.
Idag blev jag uppraggad på ett väldigt "charmigt" sätt av en snubbe från samma företag som min chaffis. Vi brukar snacka lite så och det är väl inget fel på att vara trevlig, men hans överdrivna hjälpsamhet alltså. Jag är iofs van vid sånt men herregud... Jag fick inte riktigt in gafflarna under en pall, på två röda var han där och knuffade på med hela sin kroppstyngd för kung och fosterland och sedan bankade han på något sjukt sätt jättehårt med armen i väggen på flaket och kollade direkt på mig som om jag skulle tycka att det var jättecoolt. Haha gud kan inte sluta le åt det, så gulligt men ändå så pinsamt och uppenbart på något sätt.
Idag blev jag uppraggad på ett väldigt "charmigt" sätt av en snubbe från samma företag som min chaffis. Vi brukar snacka lite så och det är väl inget fel på att vara trevlig, men hans överdrivna hjälpsamhet alltså. Jag är iofs van vid sånt men herregud... Jag fick inte riktigt in gafflarna under en pall, på två röda var han där och knuffade på med hela sin kroppstyngd för kung och fosterland och sedan bankade han på något sjukt sätt jättehårt med armen i väggen på flaket och kollade direkt på mig som om jag skulle tycka att det var jättecoolt. Haha gud kan inte sluta le åt det, så gulligt men ändå så pinsamt och uppenbart på något sätt.
You can make me scream internally
Hmm, jaha ja. Helgen var rolig faktiskt, mötte upp Jonas, Hamstern, Ponta (eevigheter sen ju) och deras polare Buffy på Kelly's. Det är fan 23 där, hade jag ingen aning om och det första vakten sa var "jag kommer inte släppa in er här ikväll", men jag fortsatte att snacka och en halv minut senare hade han ändrat sig hihi. Hur som helst hamnade vi sen på ett jättefint ställe som jag inte har någon aning om vad det heter, men det ligger iaf där på söder och är en perfekt blandning mellan chillhak och krog. Definitivt en ny favorit, dit kommer jag absolut återvända inom en snar framtid. Tror iofs det var 20? Menmen. Det var fan bara vi 7 på "dansgolvet" men oj vad vi ägde det. Lite väl mycket kanske. När det började spåra för mycket drog vi till världens charmigaste inredda lägenhet i Skarpnäck och efterfestade. Gud vad jag blev inspirerad alltså, så ska det se ut hemma hos mig också.
Idag nya slingor och oj vad blond jag blev. Men det gillar jag. Blev panikrusch till jobbet stan-hem-västra eftersom chefen ringde med kommentaren "kom så fort du kan."
Har dessutom bestämt mig för att bojkotta det här med julklappar, jag pallar inte köpa några så jag kan ju därmed inte önska mig några heller. Men det blir bara stress stress stress och kommersialism, och någonstans på vägen tappar man ju bort själva kärnan och meningen med julen. Och varför ska folk behöva ge mig saker egentligen? Det jag vill ha kan jag väl fan köpa själv för mina egenhändigt tjänade pengar. Jag fick inga födelsedagspresenter heller av mina föräldrar för det blev så konstigt där med Grekland, men det känns inte viktigt längre. Visst är det kul att få men ändå.. Nej det där var roligare och betydde så mycket mer när man var liten, nu känns det mest bara.. .genomskinligt. Shit vad vuxen man kan låta då.
Idag nya slingor och oj vad blond jag blev. Men det gillar jag. Blev panikrusch till jobbet stan-hem-västra eftersom chefen ringde med kommentaren "kom så fort du kan."
Har dessutom bestämt mig för att bojkotta det här med julklappar, jag pallar inte köpa några så jag kan ju därmed inte önska mig några heller. Men det blir bara stress stress stress och kommersialism, och någonstans på vägen tappar man ju bort själva kärnan och meningen med julen. Och varför ska folk behöva ge mig saker egentligen? Det jag vill ha kan jag väl fan köpa själv för mina egenhändigt tjänade pengar. Jag fick inga födelsedagspresenter heller av mina föräldrar för det blev så konstigt där med Grekland, men det känns inte viktigt längre. Visst är det kul att få men ändå.. Nej det där var roligare och betydde så mycket mer när man var liten, nu känns det mest bara.. .genomskinligt. Shit vad vuxen man kan låta då.
Det här vet du inte om
Varför kan jag inte få den häre versen ur huvudet? Något undermedvetet månne? Har gått omkring och lallat den om och om och om igen under hela dagen. Patetiskt ju.
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logisk alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logisk alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Maybe, maybe, maybe you'll find something that's enough to keep you
Jag blir inte klok på det här, varenda gång jag tror att det går åt helvete så dyker lastbilschaffisen upp från ingenstans och charmar upp sig igen. Sjukt ju, idag stod han helt plötsligt mitt framför mig på kajen utan att jag hade en aning om att han skulle vara där. Jag trodde jag såg i syne men nejdå, han var där och spred glädje runtomkring sig som en liten sol. Alla blir ju så himla glada och öppna när han är där, en himla bra egenskap hos honom måste jag säga.
Fast lite pinsamt är det att alla på hela avdelningen mer eller mindre vet om att något är på g där, jag åkte som vanligt runt med det där smajlet och Amanda märkte ju direkt att han var där eftersom jag blev "sådär hajpad igen." Till slut kom en av mina arbetsledare fram och sa "jag hörde en lite fågel kvittra något i mitt öra. Eller rätt många fåglar faktiskt. Men det är väl jättekul, jag vet hur det är." Fast sedan var det inte lika kul när jag ställde skiten fel, och han kom och frågade om jag var så kär att jag inte kunde ställa saker och ting rätt hihi. Tur att ingen är sur iaf, sånt där är väl kanske inte alltid så accepterat på arbetsplatser. Inte för att vi är ihop eller så, men ändå... T.o.m. Pablo kom ju fram och gastade något om att han var kär och skulle jobba haha, ja herregud alltså.
Ja de lär ju inte glömma mig där i första taget iaf, jag och alla mina killar. Jag är ju tydligen värre än Pavel. Vem nu det är.
Fast lite pinsamt är det att alla på hela avdelningen mer eller mindre vet om att något är på g där, jag åkte som vanligt runt med det där smajlet och Amanda märkte ju direkt att han var där eftersom jag blev "sådär hajpad igen." Till slut kom en av mina arbetsledare fram och sa "jag hörde en lite fågel kvittra något i mitt öra. Eller rätt många fåglar faktiskt. Men det är väl jättekul, jag vet hur det är." Fast sedan var det inte lika kul när jag ställde skiten fel, och han kom och frågade om jag var så kär att jag inte kunde ställa saker och ting rätt hihi. Tur att ingen är sur iaf, sånt där är väl kanske inte alltid så accepterat på arbetsplatser. Inte för att vi är ihop eller så, men ändå... T.o.m. Pablo kom ju fram och gastade något om att han var kär och skulle jobba haha, ja herregud alltså.
Ja de lär ju inte glömma mig där i första taget iaf, jag och alla mina killar. Jag är ju tydligen värre än Pavel. Vem nu det är.
För du kan få mig så lätt så lätt
Den frågan jag har ställt mig hela den senaste veckan är "vad går egentligen först, stolthet eller kärlek?" Alltså den första tanken är ju att sjävklart går kärlek först, och jag har kommit fram till att det nog är så, men det kanske inte är så självklart. Som det här med vem som hör av sig. Jag blir själv rätt lack när jag märker att jag inte får så mycket respons där och på rent trots kan jag känna att nu ska jag fan vänta tills han hör av sig. Men är det inte så det dör ut? Jag menar jag kanske inte får så mycket respons där, men då kanske jag får mycket mer respons på något annat sätt. Det är så mycket man skulle vilja förändra hos vissa men jag tror inte på det. Alla har sina dåliga sidor som man börjar tolka och analysera men man kanske bara ska acceptera det och låta det vara istället för att försöka förändra. Samtidigt är det klart att man börjar undra om det beror på något annat...
Jag menar jag kommer på så mycket söta, klockrena grejer som jag bara måste skriva ned och skicka iväg i små mess hela tiden, men samtidigt, när man inte får någon respons är det ju faktiskt inte lika kul. Fast ändå kan jag liksom inte låta bli hehe.
Det där med att höra av sig är en jävla svår bit tycker jag, vissa kör ju på det där varannan gång men jag tycker det är helt fel. Man ska väl höra av sig när man känner för det, inte för att man känner sig tvungen. Nej fy fan, jag ska lägga ner det här analyserandet nu och höra av mig när jag känner för det oavsett respons eller ej. Det kan vara om en vecka eller om en timme, det spelar ingen roll. Lägga ned min stolthet helt enkelt, för det finns viktigare saker.
Wiie, nu har jag alla Greklandsbilder!
Jag menar jag kommer på så mycket söta, klockrena grejer som jag bara måste skriva ned och skicka iväg i små mess hela tiden, men samtidigt, när man inte får någon respons är det ju faktiskt inte lika kul. Fast ändå kan jag liksom inte låta bli hehe.
Det där med att höra av sig är en jävla svår bit tycker jag, vissa kör ju på det där varannan gång men jag tycker det är helt fel. Man ska väl höra av sig när man känner för det, inte för att man känner sig tvungen. Nej fy fan, jag ska lägga ner det här analyserandet nu och höra av mig när jag känner för det oavsett respons eller ej. Det kan vara om en vecka eller om en timme, det spelar ingen roll. Lägga ned min stolthet helt enkelt, för det finns viktigare saker.
Wiie, nu har jag alla Greklandsbilder!Lately I'm a desperate believer
Fan palla det här då. Jaja jag var jättesmidig hela helgen, sov inte mycket alls, åt varken lunch eller middag i fredags och blev jättelullig på en mariestads i västra skogen (mina matrutiner har ju blivit helt fuckade). Jag åkte till lastbilschaffisen fast det var precis det jag sagt att jag inte skulle göra, men jag kan inte hålla mig ifrån honom och tänkte att jag iaf skulle åka hem sen. Fast hur fan åker man hem därifrån mitt i natten? Inte det enklaste i världen, så självklart fastnade jag. Inte för att det var något fel på det, men sedan var det ju bara raka spåret hem, in i duschen och vidare till Uppsala. Det enda jag inte ville var att vara seg på en av mina bästa kompisars födelsedag, men jag tror temejfan att jag lyckades med det ändå. Vi hade grym förfest, drog till reaggeklubb med mycket skönt gung och jag fick en cigg fimpad på min hand. Jag fattar inte riktigt grejen med mina händer, men de drar ju till sig missöden. Dels är det de där två betten från Grekland som vägrar läka och har kliat i över två månader, sedan var det den där skärsårsincidenten när jag skar upp halva nageln och huden bredvid nageln ,sedan lyckades jag slinta på låste till vår toalett och göra ett jack på sidan av fingret och nu har jag alltså ett snyggt brännmärke att stoltsera med också. Plus alla truckförarskavanker såklart. Men en riktigt lyckad fest bör alltid bära med sig ett ärr på någon del av kroppen har jag lärt mig. På studenten fick jag ett snyggt precis nedanför armbågen. Heheh grym jag är på det där alltså.
Varför ska folk vara så motsägelsefulla för? Eller är det bara jag som gör saker svårare än vad de är? Jag. blir. galen. alltså. 
Bra att vi är med på hälften av "alla" vimmelbilder därirån