Words ain't free, like you and me
Herregud. Har anatomitenta på fredag och blev klar med alla frågor först idag. 158 st räknade jag ihop dem till fördelade på 33 sidor, datorskrivna då alltså. Det tog mig 3 veckor och nu återstår 3 dagar att plugga in allt på. Tror faktiskt att det är tveksamt om jag kommer att greja den, inte omöjligt men jäkligt tveksamt. Känns inget vidare alltså.
Jag kan fortfarande inte fokusera mina tankar. Jag bestämde mig för att lägga allt vad karlar heter på is, iaf tills tentan är över, men det har nästan gjort saken ännu värre och mig ännu mer ofokuserad.
Dessutom är det ju omöjligt att komma ifrån dem. Hur jag än gör så ploppar det alltid upp någon otippad från ingenstans, men det finns bara en som jag vill ha...
Motivationen kan också vara svår att hitta men jag försöker tänka på min framtid. Jag har lagt upp ett helt underbart schema för de närmaste åren (för det blir ju alltid som man tänker sig). Först ska jag flytta, så fort jag hittar en bra lägenhet och har tid med hela det köret bara. Får ingen pluggro med mina föräldrar runtomkring mig hela tiden.
Sedan ska jag göra min praktik i något konstigt land långt borta i trean, och när jag är klar med min utbildning förhoppningsvis inte ens 23 år fyllda så drar jag härifrån. Inte nödvändigtvis för att jobba, utan bara för att dra runt i världen. Är så trött på att vänta på folk som inte har pengar för jag har pengar så jag drar med eller utan mina underbara. Så är det bara.
Vill framför allt åka till Rio de Janeiro och gå på Rock in Rio, helt klart ett måste innan man skaffar familj och hela den skiten.
Är faktiskt jättestressad över barn och över familjeliv och över att jag inte har hunnit göra något roligt alls med mitt liv. Alla runt omkring mig skaffar barn känns det som och jag tänker på det där hela tiden, har hakat upp mig just ungar och hur mycket jag själv längtar efter att skaffa barn. Samtidigt är det otänkbart i min värld att skaffa barn utan ordentlig utbildning och utan lite livserfarenhet i bagaget, och självklart utan ett stabilt förhållande vilket förmodligen är mer än vad jag kommer att lyckas med eftersom det alltid skiter sig för mig.
Hur som helst, efter ett par månader eller mer än så beroende på hur saker och ting utvecklar sig ska jag komma tillbaka från min fantastiska resa, många nya upplevelser rikare och börja jobba på riktigt för första gången. Efter ett år ska jag vidarutbilda mig till ambulanssjuksköterska. Sedan kan ungarna komma! Allt innan jag har fyllt 25 såklart. Eller ja, 26 då. Visst låter det som en bra plan? Nu gäller det bara att göra slag i saken, och framför allt att först och främst klara anatomitentan... Suck.
Kan ju vara kul med en bild emellanåt, denna på mina sötnosar Pawel och Jessica den här helgen (helgen då en helt random rockabillysnubbe stoppade mig på gatan för att säga "helvete vad du är snygg!" Aldrig fel med lite såna komplimanger, speciellt inte i dagsläget). De är underbara och får mig att garva så mycket att jag mår illa. Att Pawel dessutom är den första människan som jag har träffat i den här världen som faktiskt gillar Tool är ju ett stort plus. Vi kan snacka musik timme ut och timme in, helt briljant. 