Letting go is not my thing
Kass uppdatering det har blivit här men det tänker jag inte be om ursäkt för hehe. Nej har inte alls känt för att skriva något men å andra sidan står mitt liv så stilla nu att det inte finns mycket att berätta ändå. Har inte mått helt hundra heller men det är inget jag tänker gå in närmare på. Kan bara säga att vissa dagar känns det som att någon borde spärra in mig på psyket med tvångströjan och zoloft-asken i högsta hugg.
Just därför har jag börjat leva lite mer sunt. Har blivit så mycket alkohol den senaste tiden och jag kände ölmagen växa men jag vägrar att bli fet! Så jag har börjat jogga och skippat allt vad chips, cigg och liknande heter, och absolut ingen alkohol i veckan. För varje öl som trots allt slinker ned blir det ett varv runt Kyrksön och nu ligger jag plus ett varv vilket känns skönt. Har istället utvecklat ett osunt beroende för sån lufttorkad fläskfilé; lomo. Men den innehåller typ inget fett så det är lugnt. Lite dyrt bara, men något ska man ju ersätta sina sug med.
Jag har ju iofs varit i Ryssland/Ingermanland. Mycket galna människor har jag träffat och det känns kul att kunna engagera sig lite mer och knyta kontakter som berör mitt ursprung. Fantastisk resa men det känns också som historia nu. Har skrivit en artikel till Ingrias medlemstidning dock, kanske lägger ut den här när den är helt klar. Känner mig lite nervös med tanke på hur många människor som kommer att läsa den... Som vanligt försöker jag vinkla allt på mitt eget lilla sätt och resultatet blev en artikel som inte alls handlade om resan utan bara om småsaker som jag lade märke till. Är ganska nöjd med språket och allt sånt, känner mig ändå väldigt trygg i mitt skrivande för jag vet att jag bemästrar det. Fick till en riktigt bra slutkläm också men den känns så grå och tråkig på något sätt. Känns inte som att jag har lyckats få in den där glimten-i-ögat-känslan som jag vill ha i mina texter. Aja, kanske inte rätt forum för det.
Har inte jobbat något på hela veckan, och det gör mig bara ännu deppigare. Har jobbat ganska mycket ändå under sommaren, körde galna 13-timmarspass och grejer men nu.. nada. Fast har ändå kommit fram till att det här jobbet kanske inte är så bra för mig som jag har trott. Oregelbundenheten verkar störa min hormonella balans något och det här med alla karlar till höger och vänster har gjort mig alldeles för självmedveten. Inte konstigt att så många kändisar mår dåligt med tanke på hur mycket uppmärksamhet de får. Så mycket uppmärksamhet är fan inte hälsosamt har jag förstått nu.
Är iaf helt ledig vecka 30-33. Då blir det Öland och förhoppningsvis någon utlandsresa också. Men vad tusan hände med sommaren och allt som skulle hinnas med? På sommaren ska man ju vara så jävla glad och man ska träffa en massa nya människor och umgås och må allmänt bra... Varför är inte den här sommaren lika galen som mina två föregående för? Är det bara pressen på att allt ska vara perfekt som gör allting jobbigt?
Det konstiga är att det ändå händer ganska mycket saker hela tiden, och att jag rör mig mycket ute bland folk. Har en lagom stor umgängeskrets som jag trivs med och som jag kan variera efter vad jag känner för. Ändå känns det som att något saknas.. Vad kan det vara tro?^^
Snart känns det som att jag kommer göra något väldigt dumt, spänningssökande som jag är...
Aja, imorgon ska jag äntligen träffa världens bästa Amanda. Hon är i femte månaden nu och ska få en liten flicka och jag är asolut glad för hennes skull så länge hon är det. Ska fokusera på det så länge i brist på annat höhö.