Good little girls they never show it
Jag tycker att gränserna för frihet omdefinieras hela tiden. Jag menar, när jag gick på dagis var frihet för mig att få gå utanför den inhägnade gården själv, när jag blev lite äldre var frihet att få gå själv till skolan. Ytterligare några år senare var frihet att få åka själv till Solna centrum, sedan att få åka själv till stan. Plussa på ett par år till och frihet blev helt plötsligt att få åka utomlands själv, att få låna bilen själv. Nästa steg på frihetsstegen är självklart att skaffa ett eget boende...
Men vänta nu. Är inte allt det här egentligen olika grader av självständighet? Är självständighet och frihet egentligen en och samma sak?
Jag vet inte, och eftersom det är ett ämne man förmodligen skulle kunna skriva en avhandling i så tänker jag inte gräva ned mig djupare i det. Det var bara en tanke som slog mig, och hur långt kan man egentligen tänja gränserna för självständighet? Kommer man alltid kunna fortsätta att klättra uppåt på den där stegen eller kommer man stanna efter att man har bosatt sig där man vill, och gjort allt man vill? Kommer den där hisnande, berusande känslan av frihet att försvinna?
Många frågor men inga svar. Det får väl livet utvisa.
En annan sak som slog mig är hur handikappad man är utan vare sig lukt eller smak. Bäggedera har jag fått klara mig utan hela veckan, och det är faktiskt lite skrämmande. Har aldrig varit med om att det bara har försvunnit så totalt under en förkylning.
Jag har ingen aning om ifall jag stinker svett, eller om jag tar för mycket deo. Att äta känns helt meningslöst för det enda som skiljer vätska från mat är konsistensen. Nej det är riktigt jobbigt och jag skulle aldrig klara av att leva såhär på lång sikt. Jag håller på att bli tokig redan nu. Fast det positiva är ju att jag kan passa på att äta äckligt men nyttigt, och att allt som stinker helt plötsligt inte gör det längre. Det här var en jävel till förkylning.
Nu borde man kanske försöka sova lite, ska tydligen jobba natt. För säkerhets skull är det nog bäst att jag skippar parfymen då. Men vafan då, ska man behöva anpassa sina dagar bara för att sedan kasta om allting igen?
Men vänta nu. Är inte allt det här egentligen olika grader av självständighet? Är självständighet och frihet egentligen en och samma sak?
Jag vet inte, och eftersom det är ett ämne man förmodligen skulle kunna skriva en avhandling i så tänker jag inte gräva ned mig djupare i det. Det var bara en tanke som slog mig, och hur långt kan man egentligen tänja gränserna för självständighet? Kommer man alltid kunna fortsätta att klättra uppåt på den där stegen eller kommer man stanna efter att man har bosatt sig där man vill, och gjort allt man vill? Kommer den där hisnande, berusande känslan av frihet att försvinna?
Många frågor men inga svar. Det får väl livet utvisa.
En annan sak som slog mig är hur handikappad man är utan vare sig lukt eller smak. Bäggedera har jag fått klara mig utan hela veckan, och det är faktiskt lite skrämmande. Har aldrig varit med om att det bara har försvunnit så totalt under en förkylning.
Jag har ingen aning om ifall jag stinker svett, eller om jag tar för mycket deo. Att äta känns helt meningslöst för det enda som skiljer vätska från mat är konsistensen. Nej det är riktigt jobbigt och jag skulle aldrig klara av att leva såhär på lång sikt. Jag håller på att bli tokig redan nu. Fast det positiva är ju att jag kan passa på att äta äckligt men nyttigt, och att allt som stinker helt plötsligt inte gör det längre. Det här var en jävel till förkylning.
Kommentarer
Trackback
