du minns det med glädje, du minns det med sorg.
Ibland får jag bara lust att åka till ölandsbron, ställa mig mitt på krönet och kasta min mobil all världens väg. Är det bara jag som nästan får ont i magen över att alltid vara tillgänglig?
Jag stänger aldrig av min mobil och jag har nästan alltid ljudet på men vissa dagar håller den där uppfinningen på att driva mig till vansinne. Det känns som att jag inte gör annat än att spenderar mina dagar med att snacka i telefon och svara på sms.
Värst är det på jobbet. Vissa dagar (oftast fredagar) hinner jag ju mer eller mindre aldrig lägga ned mobilen i fickan innan jag måste ta upp den igen. Jag kunde lika gärna ha den hängandes i ett snöre framför ansiktet; det skulle jag nog spara en hel del tid på. Ett himla planerande krävs det också för att det inte ska bli för uppenbart att man spenderar en hel del tid på annat än det man är där för att göra - dvs. att jobba.
Alltså jag säger inte att mina nära och kära inte ska kunna kontakta mig men jag blir fan grymt stressad eftersom jag alltid vill svara så fort det bara går på mess och eftersom det oftast är mig alla kontaktar när något ska samordnas. Det är väl iofs något positivt och jag ska väl inte klaga på att folk hör av sig till mig för jag tror jag har större umgänge nu än någonsin och det trivs jag jättebra med, men det är just den där förväntade tillgängligheten som får mig att flippa.
Apropå det här med mobiler... När jag sumpade min mobil i Grekland insåg jag hur stor del av mitt liv jag hade i den där lilla mackapären. Därför har jag börjat föra över alla kontakter och roliga sms jag vill spara till pappersform.
Ett hett tips, förr eller senare får de ju ändå inte plats i mobilen heller. Det kan ju faktiskt vara lite roligt att kunna gå tillbaka och garva eller gråta eller vad fan som helst, bara man vet att det finns sparat. Det fannas många sådana sms på min förlorade mobil som jag önskar att jag hade kvar.
En av mina favoriter hittills i samlingen är det här från hemlig person: "Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur skönt det skulle vara att stå bakom dig, kyssa dig på nacken, låta mina händer sakta glida ner för din kropp, och långsamt ta av dig plagg efter plagg. Puss!"
Jag stänger aldrig av min mobil och jag har nästan alltid ljudet på men vissa dagar håller den där uppfinningen på att driva mig till vansinne. Det känns som att jag inte gör annat än att spenderar mina dagar med att snacka i telefon och svara på sms.
Värst är det på jobbet. Vissa dagar (oftast fredagar) hinner jag ju mer eller mindre aldrig lägga ned mobilen i fickan innan jag måste ta upp den igen. Jag kunde lika gärna ha den hängandes i ett snöre framför ansiktet; det skulle jag nog spara en hel del tid på. Ett himla planerande krävs det också för att det inte ska bli för uppenbart att man spenderar en hel del tid på annat än det man är där för att göra - dvs. att jobba.
Alltså jag säger inte att mina nära och kära inte ska kunna kontakta mig men jag blir fan grymt stressad eftersom jag alltid vill svara så fort det bara går på mess och eftersom det oftast är mig alla kontaktar när något ska samordnas. Det är väl iofs något positivt och jag ska väl inte klaga på att folk hör av sig till mig för jag tror jag har större umgänge nu än någonsin och det trivs jag jättebra med, men det är just den där förväntade tillgängligheten som får mig att flippa.
Apropå det här med mobiler... När jag sumpade min mobil i Grekland insåg jag hur stor del av mitt liv jag hade i den där lilla mackapären. Därför har jag börjat föra över alla kontakter och roliga sms jag vill spara till pappersform.
Ett hett tips, förr eller senare får de ju ändå inte plats i mobilen heller. Det kan ju faktiskt vara lite roligt att kunna gå tillbaka och garva eller gråta eller vad fan som helst, bara man vet att det finns sparat. Det fannas många sådana sms på min förlorade mobil som jag önskar att jag hade kvar.
En av mina favoriter hittills i samlingen är det här från hemlig person: "Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur skönt det skulle vara att stå bakom dig, kyssa dig på nacken, låta mina händer sakta glida ner för din kropp, och långsamt ta av dig plagg efter plagg. Puss!"
Kommentarer
Trackback