Än är jag inte död!

Gud jag blir så upprörd, har precis läst ut Gomorra (jag vet, det tog ett bra jävla tag) och av allt hemskt som framkom i den boken kan jag nästan inte låta bli att bli mest förbannad över det sista kapitlet.
Där skrev Roberto Saviano om sophanteringen i Kampanien och hur ton efter ton av giftigt avfall bara dumpas och grävs ned där det finns plats, självklart mer eller mindre kontrollerat och administrerat av camorran. Förorenad jord som förorenar annan jord, gödsel utvunnet ur garveriavfall, slagg som blandas med kompost för att gödsla hundratals åkrar, radioaktivt avfall som grävs ned eller dumpas i havet genom en fingrerad olycka (ett hundratal tunnor flöt faktiskt upp efter tsunamin på Somalias kust men det fick såklart noll uppmärksamhet) o.s.v.  
Det här gör mig så förbannad eftersom det påverkar alla. Klankrig hit och klankrig dit, visserligen ryker helt oskyldiga människor där också och maffian går såklart alltid på familjen först vilken oftast också är helt oskyldig men det är ändå en sak. Att sprida ut gifter på det här sättet är en helt annan.
På dessa marker som är förorenade av alla möjliga gifter odlas frukt och liknanade som transporteras runt hela världen och som faktiskt når ända hit, till Skandinavien. Gud vet vad man stoppar i sig för skit men med tanke på hur mycket cancerfallen har ökat just i trakterna kring Neapel så kan man väl tänka sig att det inte är speciellt hälsosamt.
Just därför tänker jag bojkotta alla produkter som överhuvudtaget kommer från södra Italien, och jag uppmanar alla att göra detsamma. Detta gäller inte bara frukt och mat, utan allting. Visserligen är det väldigt svårt att kontrollera i många fall, men det är iaf ett tydligt ställningstagande från min sida.

Den här boken har verkligen fått mig att tänka till och få ett annat perspektiv på saker. Vilka omvägar fram och tillbaka som alla produkter vi kan köpa har tagit, vilket hyckleri som egentligen pågår.
Hycklare var ordet. Jag förstår inte hur politiker och skådespelare med en viss moral kan stå ut med sig själva när det är så uppenbart att de inte kan stå för sin livsstil.
Ta Angelina Jolie som exempel. Hon säger att hon värnar så jävla mycket om vår miljö och mänskliga rättigheter och shit. Men hur lever fröken Jolie sälv? Hur många mil per månad transporteras hon med flyg och hur mycket el använder hon i sitt eget hushåll?
En sak som framkom av boken var att den vita dräkt som hon bar på en Oscarsgala var sydd av en skräddare vid namn Pasquale i Neapel, självklart under sämsta tänkbara arbetsförhållanden. Men de stora modehusen i Italien anlitar skräddare i förorten för att sy deras kläder.
Tror ni att Angelina har någon koll på detta och att hon bryr sig överhuvudtaget? Hur fan kan hon se sig själv eller någon annan i ögonen?
Lev gärna ett liv i överflöd, visst, men stå för fan för det isåfall och skippa all bullshit.

Ett citat från slutet av boken, något ryckt ur sitt sammanhang men som sammanfattar min ståndpunkt ganska bra:
"Att känna till är därför inte längre ett tecken på moraliskt engagemang. Att veta och förstå blir en nödvändighet. Den enda möjliga för att betrakta sig som en människa värd att andas."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback