Schism - I know the pieces fit.

Jag fick lite tid fram för datorn ändå. Det var länge sen jag hann med det. Har bara jobbat natt i veckan och det känns som man hinner mindre då av någon anledning, men det kanske bara är för att man får försöka anpassa sina tider efter normala människors dygnsrytm.
En sak jag inte kan sluta fascineras av när jag hoppar ut bredvid en lastbil med släp eller trailer för att rycka plomber är hur galet stora de är. De ser inte så stora ut när man ser dem på vägen och inte när de backar in i porten heller, men när man står bredvid dem förvandlas de till monster. Det är nästan så att jag blir lite nojig när jag kryssar omkring därute, speciellt när jag jobbar eftermidddag och det är bilar överallt. Tankar i stil med att de skulle backa in samtidigt som man håller på att klättra upp i porten vilket skulle innebära en ganska säker mosningsdöd hehe.
Usch nej men så fort backar de inte så att man inte hinner men jag vet ju själv hur svårt det är att se vid backning, fatta om man då kör bil med släp. Jag kan inte sluta fascineras av chaffisarna heller som klarar av att köra sådana schabrak, mycket credd till alla fina chaffisar för det!
Det pinsamma är att jag fortfarande inte kan rycka plomberna själv, de sitter alldeles för hårt. Peter driver såklart järnet med mig för det men jag fick en idé inatt. Det sitter en såg på väggen som aldrig används så nästa gång kommer jag fan springa ut med den och såga bort plomberna. Peter tyckte det lät sådär haha. Chaffisarna lär nog bli lite skraja i vilket fall. 
Det är galet lugnt på natten nu. Sitter i säkert 2 timmar varje nattpass och löser korsord, sudokun och snabbkrypton, bråkar med Sid samt utvecklar min konstnärliga ådra. Slutar nästan en timme innan jag ska sluta men får ändå betalt för den timmen. Värst var det när jag blev tvungen att jobba natt i fredags. Maken till seg natt har jag aldrig varit med om. Tre bilar på hela natten, varav en utan släp dessutom. Det var bara jag och Tyrone där på hela PNT, så att utgöra 50% av personalstyrkan känns som ett bra förtroende.

Har huset för mig själv hela veckan, galet skönt. Igår lyckades jag samla alla tjejer vilket var supermysigt. Får se hur det blir under resten av veckan men som vanligt är det mycket som ska hinnas med. Skulle vara så himla skönt att bara vara hemma en kväll i helgen men det lär inte bli så, har för mycket på gång. Har dessutom lovat att ta hand om de belgiska grannarnas kanin och blommor, men åt så trevliga människor gör jag det gärna. Att kliva in hos dem är som att kliva in i random amerikansk dramaserie, ni vet det rika och vackra livet. Mycket coolt måste jag säga.

Just det, helgen var ju också supernice. Hamnade på Sturecompagniet med ett gäng norrmän, och efterfestade på Clarion hotell på söder. Älskar deras namn; Morten och Kjell och Ingar och allt vad de hette, finner fortfarande det oerhört komiskt. Precis en sådan där galen kväll som man behöver lite då och då för att orka. Hade aldrig varit på Stureplan tidigare och hade världens fördomar om det, men iaf compagniet var ju ett riktigt bra ställe faktiskt. Fina lokaler, bra musik, bra ljud, blandat med människor och framför allt stil! Inget jävla äckel på dansgolvet och inga fjortisar. I like!

Livet är bra konstigt hur som helst. Jag vill så mycket, jag har så höga mål och ambitioner och jag vill hinna allt men inget bli av. Vilken kris jag har kommit in i, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den heller. Livet känns så fruktansvärt orimligt och ologiskt just nu. Ovanpå det här får jag inte vara ute i solen alls 10 dagar framåt eller dricka alkohol eftersom jag går på antibiotika. Asigt är det och asig är jag och asig är du också. Alkoholen klarar jag mig utan men inte solen. Ska ju till Öland med Ylva nästa vecka, kul att inte kunna vara på stranden då liksom. Men jag försöker göra det bästa av det ändå, leder ingenvart att sitta och klaga. Bäst att resignera och njuta av livet så mycket det nu går ändå.
Tror jag ska ut och springa ur mig lite ångest. Fast det är ju helt svart ute. Har fått upp jättebra flås nu. Brukar jogga när jag kommer hem från jobbet på morgonen, det är nästan det bästa som finns. Inte en jävel har orkat sig uppp där runt 6-tiden, så jag har hela Kyrksjön för mig sjäv. Då har jag som mest energi också av någon konstig anledning, spinger minst 5 km och gör 100 situps och grejer utav bara farten. Sedan kan det hända att jag städar badrummet och diskar och hela köret. Har blivit lite beroende av det. Något ska man väl få sina endorfinkickar ifrån. Dessutom behöver jag flåsa av mig gårdagens frosserier.

Gud vad mycket blaj. Bäst att sluta nu och göra något vettigt istället. Kanske ska ta den där joggingturen ändå?