But I remember everything
Jag måste bara få ur mig lite frustration och ilska här, kanske lite fel forum men jag kan inte låta bli.
För det första är jag in i helvetes trött på att vara förkyld. I en fucking jävla månad har jag varit det nu, och inte fan vill förkylningen från helvetet ge sig. Jag börjar lessna.
Alltså jag vet att man kan drabbas av tusen gånger värre saker och kanske är det bara egoistiskt av mig att klaga över en sån skitsak som en förkylning, men det är fruktansvärt jobbigt att aldrig kunna vara på topp, att konstant känna sig hängig, att inte känna någon lukt eller ha någon smak, att inte kunna föra en normal konversation utan att rösten sviker, att vakna varje natt av en hostattack som ger en andnöd och hulkningar, att inte kunna träna osv osv.
Det känns iofs som att jag är på bättringsvägen nu men förra gången jag ropade hej blev jag ju bara ännu sjukare så nu hoppas jag inte på något alls. Önskar att jag bara kunde få en rejäl febersvacka så kunde det vara bra sedan.
Okej, kanske har jag mig själv att skylla också. Jag har inte direkt tagit hand om mig själv, varit ute och svirat och såna där dumheter. Fast i helgen var jag bara ute en snabbis i fredags, sedan var jag faktiskt hemma både lördag och söndag men mycket bättre än så kan jag nog inte åstadkomma. Jag tänker inte offra fler dagar på den satans sjukdomen nu, kanske trångsynt och barnsligt av mig men så är det.
Sedan är ju mitt jobb inte världens bästa arbetsplats om man vill kurera sig heller, och den här förbannade vintern gör ju inte saken bättre. Fan vad neggo jag låter men jag är så less på mitt enformiga jobb och allt, det är kallt och dragigt och jag fryser konstant fast jag har ylletröja+fleecejacka på mig.
Visst är jag glad att jag får jobba överhuvudtaget men min sk. chef förpestar mitt liv. I fredags snackade jag med min arbetsledare på Posten, schemat var klart och han bekräftade att jag skulle jobba idag. Eftersom hon, alltså min boss, inte hörde av sig idag utgick jag från att det fortfarande gällde.
När jag kom till Posten fick jag höra att hon har bytt ut mig mot Danne, när jag fick henne på luren fick jag bara höra att jag måste höra av mig och dubbelkolla. Som om inte det ligger på hennes ansvar, jag är väl ingen jävla tankeläsare som kan veta vad hon får för infall.
En riktig jävla fitta är vad hon är. Som om inte jag har ställt upp till 100% för det jävla företaget, en gång ringde hon mig kl. 00:30 när det var kris och inom en timme befann jag mig på Posten. Finns nog få andra som skulle ha kunnat lyckas med det. Fick slänga mig in i bilen fast jag druckit vin och allt, fatta vad jag riskerade. För vems jävla skull? Inte ens ett litet tack kunde man få från henne, inte det minsta lilla tecken på uppskattning.
Nej en vacker dag kommer jag att säga upp mig i ren ilska. Som tur var fick jag jobba idag iaf, bara tack vare att mina arbetsledare är så underbara och faktiskt uppskattar mig och mitt arbete. Kul att det finns någon som gör det.
För det första är jag in i helvetes trött på att vara förkyld. I en fucking jävla månad har jag varit det nu, och inte fan vill förkylningen från helvetet ge sig. Jag börjar lessna.
Alltså jag vet att man kan drabbas av tusen gånger värre saker och kanske är det bara egoistiskt av mig att klaga över en sån skitsak som en förkylning, men det är fruktansvärt jobbigt att aldrig kunna vara på topp, att konstant känna sig hängig, att inte känna någon lukt eller ha någon smak, att inte kunna föra en normal konversation utan att rösten sviker, att vakna varje natt av en hostattack som ger en andnöd och hulkningar, att inte kunna träna osv osv.
Det känns iofs som att jag är på bättringsvägen nu men förra gången jag ropade hej blev jag ju bara ännu sjukare så nu hoppas jag inte på något alls. Önskar att jag bara kunde få en rejäl febersvacka så kunde det vara bra sedan.
Okej, kanske har jag mig själv att skylla också. Jag har inte direkt tagit hand om mig själv, varit ute och svirat och såna där dumheter. Fast i helgen var jag bara ute en snabbis i fredags, sedan var jag faktiskt hemma både lördag och söndag men mycket bättre än så kan jag nog inte åstadkomma. Jag tänker inte offra fler dagar på den satans sjukdomen nu, kanske trångsynt och barnsligt av mig men så är det.
Sedan är ju mitt jobb inte världens bästa arbetsplats om man vill kurera sig heller, och den här förbannade vintern gör ju inte saken bättre. Fan vad neggo jag låter men jag är så less på mitt enformiga jobb och allt, det är kallt och dragigt och jag fryser konstant fast jag har ylletröja+fleecejacka på mig.
Visst är jag glad att jag får jobba överhuvudtaget men min sk. chef förpestar mitt liv. I fredags snackade jag med min arbetsledare på Posten, schemat var klart och han bekräftade att jag skulle jobba idag. Eftersom hon, alltså min boss, inte hörde av sig idag utgick jag från att det fortfarande gällde.
När jag kom till Posten fick jag höra att hon har bytt ut mig mot Danne, när jag fick henne på luren fick jag bara höra att jag måste höra av mig och dubbelkolla. Som om inte det ligger på hennes ansvar, jag är väl ingen jävla tankeläsare som kan veta vad hon får för infall.
En riktig jävla fitta är vad hon är. Som om inte jag har ställt upp till 100% för det jävla företaget, en gång ringde hon mig kl. 00:30 när det var kris och inom en timme befann jag mig på Posten. Finns nog få andra som skulle ha kunnat lyckas med det. Fick slänga mig in i bilen fast jag druckit vin och allt, fatta vad jag riskerade. För vems jävla skull? Inte ens ett litet tack kunde man få från henne, inte det minsta lilla tecken på uppskattning.
Nej en vacker dag kommer jag att säga upp mig i ren ilska. Som tur var fick jag jobba idag iaf, bara tack vare att mina arbetsledare är så underbara och faktiskt uppskattar mig och mitt arbete. Kul att det finns någon som gör det.
Kommentarer
Trackback