Schism - I know the pieces fit.

Måste bara berätta om en äkta synkronicitet (som jag nördade in mig på ett tag) som hände i helgen. Ylva och jag skulle möta upp några kollegor till mig, men eftersom de bara skulle hem till Danne och dega och eftersom vi var sugna på att parta började jag kolla igenom min telefonbok för andra alternativ. Jag kom fram till att det enda vettiga alternativet borde vara Tom, (typ den snällaste människan i hela världen och dessutom ytterligare en kollega, de enda jag umgås med nowadays) som jag inte har träffat sen min hemmafest och som har försökt att möta upp med mig i över en månad nu.
Hur som helst så står Ylva och jag i Slussen och funderar på hur vi ska göra, när hon plötsligt rycker tag i min arm för att hon fick för sig att hon såg Tom på andra sidan spåret. Och tamejfan, när jag kollar dit och ser den där rutiga jackan så inser jag att det kan ju bara vara en person. Synkronicitet eller vad? Så det blev äntligen lite partajande med Tom, efter många om och men. Slutet gott, allting gott.
Lite samma sak var det när jag skulle lägga ner Florrys kalender (som jag av någon konstig anledning hittade under min säng) i min väska. Exakt samtidigt som jag gör det får jag ett mess av henne där hon ber mig att ta med hennes kalender. Två såna händelser inom loppet av två dagar. Jag tror fan att det ligger nåt i det där medvetandefältet ändå.