Got a hole in my head
Fan vad nice, på lördag ska jag, Florry och Madde jobba på Dif-dagen. Av det 60-talet volonärer som jobbar inom Dif-andan har Pike valt ut ungefär 8 st tills på lördag, och alla vi är alltså med bland dem. Värsta äran ju. Jag är sjukt stolt. Förmodligen har han valt oss för att vi faktiskt är pålitliga och dessutom sprider så mycket feelgood-stämning runtomkring oss hihi. För det gör vi ju faktiskt. Det ska bli lite spännande med tanke på att jag ska på den där reunionen med gamla klassen imorgon, d.v.s. kvällen innan, och måste gå upp senast 6:30 på lördagen. Så jag har några hektiska timmar framför mig, imorgon ska jag klippa mig, dra till jobbet, direkt från jobbet till krogen, hem tidigt och sedan upp med tuppen för att spendera hela dagen på Gärdet. Sedan kanske krogen igen. Fast det är lugnt, för jag kan ju sova ut när jag börjar jobba igen. Vad sjukt egentligen, det är när jag är ledig som jag gör allt annat än vilar upp mig och tvärtom när jag jobbar.
Idag på bussen på väg till jobbet började en mycket speciell man prata med mig, han kommenterade mitt bokval som iofs är lite udda. Läser "Äcklet" av Jean-Paul Sartre, och som han sa så är det inte ett så vanligt val för så många i min ålder. Men jag är å andra sidan inte speciellt vanlig heller. För att ni ska fatta, här är ett typisk stycke ur boken, som jag skrattade gott åt: "Nyss när jag skulle gå in i mitt rum stannade jag tvärt, därför att jag i handen kände ett kallt föremål som påkallade min uppmärksamhet genom något slags personlighet. Jag öppnade handen och tittade efter: jag höll helt enkelt i dörrhandtaget." Om honom fick jag reda på i princip allt, allt ifrån att han har en son på 28 som heter Tobias och bor i Örnsköldsvik till att han alltid spenderade somrarna när han var liten i Frankrike hos sin faster som var gift med en svart man och att han därför både pratar flytande franska och är väldigt fördomsfri. Kul att en bok kan vara värsta icebreakern, nya hundtricket kanske...
Så skönt, imorgon är jag enda tjejen på jobbet, andra fredagen i rad. Det är faktiskt skönast så. Då kan jag passa på att öva lite på att köra långben också. Måste bara passa på att säga att Muhammed är världens bästa. Han skjutsar mig hem i princip varje dag, han har ett oändligt tålamod med mig på jobbet och hjälper mig med allt men framför allt så får han mig att skratta och förgyller mina arbetsdagar lite grann, tillsammans med en del andra personer... Men mer om det en annan gång :P