My lamb and martyr, you look so precious
Buhu, vad besviken jag blev igår. Hoppades verkligen på att min favvolastbilschaffis of them all skulle vara på jobbet igår men inte såg jag skymten av honom inte. Trots att jag harvade på närkajen större delen av kvällen just för att inte riskera att missa honom, det finns ju en anledning till att jag alltid vill köra där. Jag ser verkligen inget system i när han är där och när han inte är där, men jag blir alltid lika rädd. Tänk om han har fått sparken? Tänk om han har krockat med lastbilen och ligger i koma på KS? Nej nu får jag ge mig, han dyker upp förr eller senare. Jag som hade på mig vit t-shirt och rosa bh, bara för hans ögon. Nu gick han verkligen miste om något hehe. Grejen är att han är inte så jäkla snygg egentligen, men så sjukt charmig och alltid lika glad så jag kan inte låta bli att falla lite lite grann.
Sjukt mycket pall det var igår, jag fick t.o.m jobba över vilket aldrig har hänt förut. Inte så kul att jobba när det är så mycket, men det är bara att vänja sig antar jag. Julruschen sägs vara 10 gånger värre. Men jag fattar inte var folk har tagit vägen, och så dyker det upp helt nya ansikten hela tiden. Igår var Madde från Schenker där, vi tog trucklicens samtidigt och hon är sjukt rolig måste jag säga. Hon får tydligen köra motvikt hela tiden på Schenker, det har jag aldrig fått göra förutom när jag hoppade in i en och lattjade runt lite innan vi skulle sluta. Man måste ju ta för sig lite om man vill lära sig liksom, det är ändå bara män som kör dem på posten. Vänta ni bara, en vacker dag ska jag jobba mig upp dit. Oavsett vilket jobb jag har vill jag jobba mig uppåt och gör mitt bästa för det, samtidigt om jag är sjukt rastlös. Jag vill inte fastna för länge på samma ställe, jag vill ha nya erfarenheter och har ju jobbat på tre ställen under ett halvår. Alla dessutom längs 113-linjen; jag ser gamla kollegor hela tiden och det är lite pinsamt för jag vet aldrig om jag ska hälsa eller inte.
Folk har en helt ny attityd mot mig sen fredags, och det är jäkligt skönt. Däremot är det så mycket skitsnack som jag fan inte orkar med. En del inkluderar även mig och jag blir jävligt förbannad eftersom det är rena lögner, men upphovsmakaren ska nog få höra en och annan sanning bara han pallrar sig tillbaka till jobbet någon gång.
Sjukt mycket pall det var igår, jag fick t.o.m jobba över vilket aldrig har hänt förut. Inte så kul att jobba när det är så mycket, men det är bara att vänja sig antar jag. Julruschen sägs vara 10 gånger värre. Men jag fattar inte var folk har tagit vägen, och så dyker det upp helt nya ansikten hela tiden. Igår var Madde från Schenker där, vi tog trucklicens samtidigt och hon är sjukt rolig måste jag säga. Hon får tydligen köra motvikt hela tiden på Schenker, det har jag aldrig fått göra förutom när jag hoppade in i en och lattjade runt lite innan vi skulle sluta. Man måste ju ta för sig lite om man vill lära sig liksom, det är ändå bara män som kör dem på posten. Vänta ni bara, en vacker dag ska jag jobba mig upp dit. Oavsett vilket jobb jag har vill jag jobba mig uppåt och gör mitt bästa för det, samtidigt om jag är sjukt rastlös. Jag vill inte fastna för länge på samma ställe, jag vill ha nya erfarenheter och har ju jobbat på tre ställen under ett halvår. Alla dessutom längs 113-linjen; jag ser gamla kollegor hela tiden och det är lite pinsamt för jag vet aldrig om jag ska hälsa eller inte.
Folk har en helt ny attityd mot mig sen fredags, och det är jäkligt skönt. Däremot är det så mycket skitsnack som jag fan inte orkar med. En del inkluderar även mig och jag blir jävligt förbannad eftersom det är rena lögner, men upphovsmakaren ska nog få höra en och annan sanning bara han pallrar sig tillbaka till jobbet någon gång.
Kommentarer
Trackback