But if the bright lights don't receive you
Igår spontandrog jag med på ett par bärs för mycket med några kollegor efter jobbet. Det är ju stört, jag har ingen kontroll över hur mycket jag köper när jag går på krogen längre. Jag som ska spara till Rhodos, det är ju helt omöjligt såvida man inte sätter mig i en cell med ett gigantiskt hänglås på. Whatever, jag tar från sparkontot istället. Det var iaf kul, måste erkänna att jag hade fel om mina kollegor. De är verkligen helt underbart roliga att umgås med. Skulle vara så surt om man inte får vara kvar där nu när jag trivs så himlans bra. Man vet ju inte hur det blir nu med bemanningspersonal i lågkonjunktur och även om min arbetsledare gillar mig så räcker det ju kanske inte hela vägen. Fick en jättebra kommentar från honom igår efter hans kollektiva utskällning, han sa att inget av det gällde mig och att om alla jobbade som jag skulle det vara perfekt. Så säger han väl iofs till alla tjejer men jag blev iaf jätteglad. Hur som helst, tillbaka till gårdagen. Alla splittrades men Matte och hans flickvän bokstavligen tvingade med mig till After så jag drog med i snickarbrallor och sneakers. Heheh så sexy. Där träffade vi hennes polare, och flippade lite. Pissande i rännstenen och allt det där, innan vi hamnade på något minrejv i en tunnel där på morgonkvisten. Sen spårade det totalt vid tuben. Bildbevis på detta. Vilka idioter det finns. Jiddra inte med mina polare...
Nu har jag tusen grejer på gång tills ikväll, trots att jag är stört bakis. Skulle egentligen dra ut med Knivmannen och hans polare för att fira någon som fyller 20, samtidigt som Random snubbe från igår som var polare med Linda och som raggade hårt på mig försöker få med mig på nåt rejv. Nu försöker jag få allt att gå ihop eftersom jag av någon anledning alltid blir spindeln i nätet som ska försöka samordna allt och alla. Ska få med iaf någon av tjejorna, Kth-boysen(?), och eventuellt Snickaren som jag är sjukt sugen på att träffa. Nu måste jag alltså försöka organisera allt det här på bästa sätt och jag vet inte hur. Min hjärna är nämligen i minst lika stort uppror som min mage.