You gotta be stronger
Oh no, idag är det tisdag vilket också innebär att det kommer bli en slitig dag på jobbet... Apropå jobbet så känns allt där väldigt, väldigt osäkert för tillfället. Får väl inte säga för mycket men ingen vet riktigt vad som kommer hända och eftersom jag är en liten bemanningsflicka så har ju jag också lägst prioritet. Blir nästan lite förbannad på de där höga bossarna som kan sitta och leka runt med oss efter behag, men samtidigt gör ju de också bara sitt jobb. Mycket förändringar är dock att vänta och jag antar att många kommer säga upp sig i ren protest. Såå tråkigt verkligen, tycker ju om allt och alla där som det är nu. Dumma dumma lågkonjunktur. Men har bossarna bestämt sig så har de bestämt sig och jag tror faktiskt inte att det finns så mycket vi kan göra, speciellt inte jag. Jag är iaf glad bara jag får jobba där året ut, när jag inte får vara kvar där känns det lite som att jag lika gärna kan säga upp mig från mitt företag och pröva något nytt. Jag har ju så stört mycket planer, jag vill helst av allt åka runt lite i Europa och hälsa på folk eftersom jag har lite kontakter både här och där. Kanske ta lite ströjobb och bara vara.
Är så sugen på att ta c-körkort också. Skulle ju vara grymt att köra lite lastbil några gånger i veckan som extraknäck när man väl börjar plugga. Egentligen vet jag inte om det är något för mig, men jag vill ha utmaningar. På något sätt känns det som att jag drar mig till såna yrken som uppfattats som lite hårda och mansdominerade. Kanske för att kompensera den personen jag har varit under min uppväxt. Det känns som att i de här yrkesgrupperna kan jag mer vara den personen jag alltid har velat vara, iaf är jag på god väg mot det. För tuffat till mig har jag allt gjort. Jag hatar när folk daltar med mig. Jag har fan jobbat i två månader som truckförare och en enda gång har jag bytt batteri helt själv. Visst är det ett tungt jobb att byta batteri men det är inte så att jag inte klarar av det. Alltid kommer det någon som ska ge goda råd och hjälpa till och även om det är i bästa välmening blir jag grymt irriterad. Visst, jag är tjej men det innebär inte att jag inte klarar av något själv.
Vissa verkar tro att man är helt blåst också. Igår vägde jag en pall manuellt själv och då blev vår egna afroamerikan jätteimponerad av mig för det trodde han inte att jag kunde. Men shit, någonting har jag väl lärt mig under de här veckorna.
Så här hoppas jag att det är:
1. Jag är smart.
2. Jag är självständig.
Jag har bestämt mig för en annan sak också. Jag ska börja käka antibiotika. Varför? För att jag är så trött på min pissiga hy. Jag vet att det inte är något man bör käka i onödan, det lärde jag mig på Didaktus hihi. Men jag har verkigen tänkt över det här och jag mår så himla dåligt över att jag aldrig känner mig fräsch, och över att det aldrig blir bättre. Det verkar inte spela någon roll vad jag gör, hur nyttigt jag än försöker leva eller vad jag använder för produkter för ingenting hjälper. Egentligen skriver man väl bara ut det till folk som verkligen har problemhy och det har jag ju inte egentligen, men jag har tur och har en mamma som har tröttnat på mitt gnällande. Så jag ser det som en sista utväg, för jag är desperat.
Är så sugen på att ta c-körkort också. Skulle ju vara grymt att köra lite lastbil några gånger i veckan som extraknäck när man väl börjar plugga. Egentligen vet jag inte om det är något för mig, men jag vill ha utmaningar. På något sätt känns det som att jag drar mig till såna yrken som uppfattats som lite hårda och mansdominerade. Kanske för att kompensera den personen jag har varit under min uppväxt. Det känns som att i de här yrkesgrupperna kan jag mer vara den personen jag alltid har velat vara, iaf är jag på god väg mot det. För tuffat till mig har jag allt gjort. Jag hatar när folk daltar med mig. Jag har fan jobbat i två månader som truckförare och en enda gång har jag bytt batteri helt själv. Visst är det ett tungt jobb att byta batteri men det är inte så att jag inte klarar av det. Alltid kommer det någon som ska ge goda råd och hjälpa till och även om det är i bästa välmening blir jag grymt irriterad. Visst, jag är tjej men det innebär inte att jag inte klarar av något själv.
Vissa verkar tro att man är helt blåst också. Igår vägde jag en pall manuellt själv och då blev vår egna afroamerikan jätteimponerad av mig för det trodde han inte att jag kunde. Men shit, någonting har jag väl lärt mig under de här veckorna.
Så här hoppas jag att det är:
1. Jag är smart.
2. Jag är självständig.
Jag har bestämt mig för en annan sak också. Jag ska börja käka antibiotika. Varför? För att jag är så trött på min pissiga hy. Jag vet att det inte är något man bör käka i onödan, det lärde jag mig på Didaktus hihi. Men jag har verkigen tänkt över det här och jag mår så himla dåligt över att jag aldrig känner mig fräsch, och över att det aldrig blir bättre. Det verkar inte spela någon roll vad jag gör, hur nyttigt jag än försöker leva eller vad jag använder för produkter för ingenting hjälper. Egentligen skriver man väl bara ut det till folk som verkligen har problemhy och det har jag ju inte egentligen, men jag har tur och har en mamma som har tröttnat på mitt gnällande. Så jag ser det som en sista utväg, för jag är desperat.
Kommentarer
Trackback