Something has to change
Kan inte låta bli att skriva om totala meningslösheter, det är mest för min egen skull och för att lätta mitt hjärta men jag tvingar ingen att läsa och nu är ni iaf varnade. Igår fick jag syn på lastbilschaffisen redan när jag gick in till jobbet, han kom tydligen samtidigt som mig. Har inte sett honom på över två veckor så glad i hågen rusade jag in och körde till närkajen. Sa ju att jag skulle lägga i en växel till och det gjorde jag också, men jag la även märke till ringen på hans finger.. Aouch. Inte för att sådana saker har hindrat mig förut, på sätt och vis är det ganska kul att försöka sno upptagna killar. Lite som en sport även om man blir hatad av kvinnor världen över. Fast det är inget att rekommendera egentligen, att alltid vara andra prioritet är inte så kul. Fast det är klart en sån 27-åring som han är upptagen, sådana killar är aldrig lediga.
Iaf så delgav jag honom mina planer på att ta c-kort och han tyckte att jag skulle go for it. Han tipsade om arbetsförmedlingen och på något sätt hade han fått hela utbildningen betald så jag ska också satsa på det. Värt att kolla upp iaf.
Aproå det där med otrohet så tror jag verkligen inte på monogami. Rent biologiskt strävar vi ju efter så stor mångfald som möjligt, och därmed borde det mest relevanta vara att skaffa barn med så många olika personer som möjligt, d.v.s. knulla runt så mycket som möjligt. Det är ju en biologisk drift. Jag har lärt mig att de allra flesta strävar efter att ha någon vid sidan om och att det inte går att lita på någon. Jag kan ju avslöja att visst, jag har knullat runt en del men jag känner inte att det ger samma kickar som det en gång gav. Det är som ett sjukt beroende där jag hela tiden behöver mer galet, konstigt och farligt för att få ut något av det. Jag behöver något nytt, och kanske skulle ett förhållande kunna ge mig den där kicken. Samtidigt vet jag att jag aldrig skulle kunna lita på att min partner skulle vara trogen, jag har varit på den andra sidan alldeles för många gånger för att kunna göra det. Det låter väldigt cyniskt och destruktivt men ingen är ju mer än människa. Därför kanske ett öppet förhållande skulle passa mig, typ polyamoröst. För vem är det egentligen som har bestämt att man måste leva i ett förhållande med en enda person, vem har bestämt att man inte kan tycka om flera? Varför måste man alltid gå i samma invanda spår som samhället har stakat ut åt oss? Jag har tänkt rätt mycket på det där men samtidigt måste det vara otroligt upprivande att veta att någon man älskar träffar andra. Usch det är så svårt det där men monogami är fan inte naturligt, så mycket vet jag.
Något ligger det iaf i det som Woody Allen sa: "Vad gäller kärlek gör vi alla om samma misstag. Erfarenheten hjälper oss inte..."
Iaf så delgav jag honom mina planer på att ta c-kort och han tyckte att jag skulle go for it. Han tipsade om arbetsförmedlingen och på något sätt hade han fått hela utbildningen betald så jag ska också satsa på det. Värt att kolla upp iaf.
Aproå det där med otrohet så tror jag verkligen inte på monogami. Rent biologiskt strävar vi ju efter så stor mångfald som möjligt, och därmed borde det mest relevanta vara att skaffa barn med så många olika personer som möjligt, d.v.s. knulla runt så mycket som möjligt. Det är ju en biologisk drift. Jag har lärt mig att de allra flesta strävar efter att ha någon vid sidan om och att det inte går att lita på någon. Jag kan ju avslöja att visst, jag har knullat runt en del men jag känner inte att det ger samma kickar som det en gång gav. Det är som ett sjukt beroende där jag hela tiden behöver mer galet, konstigt och farligt för att få ut något av det. Jag behöver något nytt, och kanske skulle ett förhållande kunna ge mig den där kicken. Samtidigt vet jag att jag aldrig skulle kunna lita på att min partner skulle vara trogen, jag har varit på den andra sidan alldeles för många gånger för att kunna göra det. Det låter väldigt cyniskt och destruktivt men ingen är ju mer än människa. Därför kanske ett öppet förhållande skulle passa mig, typ polyamoröst. För vem är det egentligen som har bestämt att man måste leva i ett förhållande med en enda person, vem har bestämt att man inte kan tycka om flera? Varför måste man alltid gå i samma invanda spår som samhället har stakat ut åt oss? Jag har tänkt rätt mycket på det där men samtidigt måste det vara otroligt upprivande att veta att någon man älskar träffar andra. Usch det är så svårt det där men monogami är fan inte naturligt, så mycket vet jag.
Något ligger det iaf i det som Woody Allen sa: "Vad gäller kärlek gör vi alla om samma misstag. Erfarenheten hjälper oss inte..."
Kommentarer
Trackback