Schism - I know the pieces fit.

Haha okej det är förmodligen ingen som orkar läsa mina jobbiga inlägg eftersom det känns som att de har utvecklats åt att mer och mer innehålla vad jag tycker och känner än om mitt liv och jag har funderat och funderar fortfarande på om jag ska lägga ner bloggen. Samtidigt så skriver jag ju faktiskt mest för min egen skull och bryr mig inte så mycket om folk pallar att läsa eller inte. Jag vet att jag aldrig kommer kunna sluta skriva ändå, det är som ett jävla missbruk som jag har haft ungefär sedan jag var fem år. 
Hur som helst skrev jag högskoleprovet igår, och ärligt talat så är jag ganska besviken på mig själv. Jag tror jag ligger någonstans mellan 1,4 och 1,5 och även om det är en höjning från förra gången så räcker det inte på långa vägar för mig. Det blev ju inte direkt bättre av att pappas första kommentar var "Du kommer aldrig bli läkare. Du kommer aldrig att klara det, du är inte tillräckligt bra." Han är, och har alltid varit, en jävel på att trycka ner mig allra längst ner på botten. Vårt förhållande till varandra är lite komplicerat och inget jag orkar gå in på. Jag hatar honom samtidigt som han är en av mina största förebilder. Han är en av anledningarna till att jag är den personen jag är, till att jag är så rädd för att misslyckas och till att jag pressar mig själv så hårt. Vad jag än gör måste jag vara värst eller bäst på något sätt. Det är därför jag inte kan nöja mig med b-kökort nu när alla andra också börjar skaffa det, jag måste ha c-kort och mc-kort och licens till alla typer av redskap som överhuvudtaget går att köra för annars känner jag mig helt värdelös. Det är därför jag stressade upp mig på jobbet så att jag skakade i hela kroppen i fredags. Såpass mycket att folk t.o.m. började kommentera det, men jag kunde inte kontrollera det. 
Hur som helst så har jag kommit fram till att jag absolut inte kan tänka mig att plugga till något annat än läkare. Om jag inte kommer in i Sverige så kommer jag att flytta utomlands och plugga. Så är det bara. Jag är envis som en åsna när det kommer till det där, kanske är jag trångsynt men varför ska jag plugga till något jag inte vill bli? Läkare är det one and only helt enkelt.  
Skit samma, jag tror att jag har kommit in i någon typ av 20-årskris. Jag känner mig extremt gammal, jag har fått för mig att ingen normal man vill ha en brud som är en dag över 18. Jag har redan passerat min formtopp och jag blir bara äldre och äldre utan att åstadkomma något. Det känns som att livet står helt stilla just nu, jag sitter fan bara hemma och gör inget annat än att jobba och sova. Jag känner mig jävligt ensam, vill bara ha någon att mysa med men som sagt, vem vill ha en gammal kärring som jag? Det enda jag vill göra är att sova och sova och sova, och jag tror jag gör det lite för mycket också. Nu har jag varit vaken i flera timmar och huvudvärken börjar tillta. Kanske dags att gå och sova igen....