Schism - I know the pieces fit.

Förmodligen är det väl ingen som har märkt det, men som rubrik de elva senaste inläggen, sedan "Something has to change" har jag har jag använt alla rader i den första versen i "Stinkfist" av Tool. Där fick jag fan till det alltså. Så om någon skulle få lust att läsa den i sin helhet - se vänster sida.
Det känns som att jag gör allt halvdant nuförtiden, jag orkar liksom inte engagera mig i något. Allt från att jag stretchar lite halvdant efter jobbet till att jag plikskyldigast har plöjt igenom lite övningar inför högskoleprovet. Jag skulle ha kunnat plugga så mycket mer men jag pallar inte, jag har glömt bort hur man gör och jag känner mig inte alls motiverad att skriva det. Faktum är att jag inte alls känner mig sugen på att plugga vidare överhuvudtaget, inte just nu iaf. Jag tycker om att jobba och för första gången någonsin tror jag så trivs jag verkligen och känner att jag mer eller mindre passar in. Ända sedan dagis har jag haft den där utanförskapskänslan på varje "instution" jag har hamnat på men jag känner inte så nu. Kanske för att folk här är äldre och mer mogna i sitt sätt. Eller kanske inte. Hur som helst så är jag lite stressad inför lördag eftersom jag borde plugga och prestera men vette fan om jag orkar vara så duktig. Jag får se då helt enkelt.
Afroamerikanen försöker få med mig ut på fredag också, men jag vet inte hur smart det är att gå ut och ta, om ens bara en, bira kvällen innan högskoleprovet. Han blir så sur om man säger emot honom och just därför är det så kul. Vi har våra duster vareviga dag men vi är ju också "gifta". Skulle vara sjukt kul att dra ut med honom och co. iofs men vi får väl se då.
Jobbet är fan det enda som cirklar i mitt huvud, jobb jobb och allt som rör det. Nu är jag mer eller mindre ansvarig över närkajen och har i princip lärt känna alla lastbilschaffisar som kör där och andra som jobbar där, och det är en sån trygghet. Vissa är jättetrevliga och det värmer verkligen att få såna kommentarer som "gud vad kul att se dig" från någon som verkligen menar det men ni kan ju ge er fan på att alla skumma människor också är på mig. Lasbilschaffisar är verkligen ett släkte för sig och jag har alltid dragit till mig konstiga människor som flugor drar sig till koskit. Kanske för att jag också är ganska konstig. Om vissa inte försöker få med mig på fisketurer så försöker de bjuda på kakor eller annat konstigt. Nej det finns bara en lastbilschaffis jag vill träffa nu men han har inte varit där på nästan två veckor, och det suger.

Avslutar med lite ögongodis...