Better off alone
Gaah att jag aldrig lär mig, alltid lika naiv. Oficiellt: en skitbra kompis. Inoficiellt: boyfriend under de tre bästa veckorna av mitt liv. Svin då, ännu större svin nu. Är jag dum i huvudet för att jag faktiskt trodde på kommentarer som "du kommer alltid ha en speciell plats i mitt liv" och "du är en jättehäftig och underbar tjej och jag tycker om dig skitmycket"? För att jag trodde att kommentarer av typen "om du känner att du vill prata med någon vet du var jag finns och på vilket nummer" fortfarande gäller? Mång veckor och många år in my ass, trodde jag hade funnit en av de finaste vännerna man kunde hitta. Att jag alltid litar på folk. Aldrig mer att jag kommer lita på någon överhuvudtaget, speciellt inte någon karl. För män är djur, jag tycker jag har tillräckligt mycket bevis för det nu.
Shit the same, life goes on, jag är van. Tack och hej och ha ett bra liv liksom. Mitt liv rullar ju på, jobbar på ett tvätteri i Huvudsta nu och är uthyrd via ett bemanningsföretag. Slitigt för klena lilla mig men timlönen är ändå tresiffrig. Tjänar fasiken bättre än Fille som ändå är utbildad spårvagnschaffis. Har jobbat varje dag den här veckan och blir tydligen jobb imorgon igen, vilket är ett bra tecken. När man är uthyrd är det inte alls säkert med jobb varje dag, så det borde betyda att de iaf är relativt nöjda. Chefen där klagar på de finska sommarjobbarna men inte på mig hihi, han är väldigt kort i sitt sätt på något vis men har ändå en känsla av att han iaf inte tycker illa om mig. Jag som är hur opraktiskt som helst egentligen, sliter som ett djur med de djävulska lakanen vid mangeln. Låter inte så svårt men de väger ju flera hundra kilo sammanlagt när de är lite blöta, och så slingrar de ihop sig i varandra och så sliter man tills axlarna nästan hoppar ur led och så gör man samma rörelse om och om och om igen. Fast jag står mest och hänger upp kläder, otroligt monotont men det funkar. Dessutom trillar det ut lite mynt och en och annan sedel ur fickorna på de tvättade kläderna hela tiden, lite provision sådär är ju aldrig fel. Så är stört trött nu, för lite sömn och för stora fysiska ansträngningar för mig. Fast från den positiva sidan: jag kommer bli vältränad om jag fortsätter där. Eller utsliten...
Shit the same, life goes on, jag är van. Tack och hej och ha ett bra liv liksom. Mitt liv rullar ju på, jobbar på ett tvätteri i Huvudsta nu och är uthyrd via ett bemanningsföretag. Slitigt för klena lilla mig men timlönen är ändå tresiffrig. Tjänar fasiken bättre än Fille som ändå är utbildad spårvagnschaffis. Har jobbat varje dag den här veckan och blir tydligen jobb imorgon igen, vilket är ett bra tecken. När man är uthyrd är det inte alls säkert med jobb varje dag, så det borde betyda att de iaf är relativt nöjda. Chefen där klagar på de finska sommarjobbarna men inte på mig hihi, han är väldigt kort i sitt sätt på något vis men har ändå en känsla av att han iaf inte tycker illa om mig. Jag som är hur opraktiskt som helst egentligen, sliter som ett djur med de djävulska lakanen vid mangeln. Låter inte så svårt men de väger ju flera hundra kilo sammanlagt när de är lite blöta, och så slingrar de ihop sig i varandra och så sliter man tills axlarna nästan hoppar ur led och så gör man samma rörelse om och om och om igen. Fast jag står mest och hänger upp kläder, otroligt monotont men det funkar. Dessutom trillar det ut lite mynt och en och annan sedel ur fickorna på de tvättade kläderna hela tiden, lite provision sådär är ju aldrig fel. Så är stört trött nu, för lite sömn och för stora fysiska ansträngningar för mig. Fast från den positiva sidan: jag kommer bli vältränad om jag fortsätter där. Eller utsliten...
Kommentarer
Trackback