My style is...

Jag har ganska nyligen upptäckt ett nytt värde med livet, och det är tro det eller ej bilar. Jag har fan blivit besatt. Det började i och med att jag tog körkort, innan det brydde jag mig inte ett piss men nu alltså. Jag suktar hela tiden, framför allt är det audi som får mitt hjärta att bulta lite snabbare. Hela tiden audi, så fort jag ser en audi måste jag kommentera det och försöka lista ut modellen utan att kolla. Någon av 3-modellerna skulle inte sitta helt fel kan jag ju bara säga, det enda kruxet är priserna... Egentligen inte bara priserna på bilarna i sig, utan jag ha har insett att jag förmodligen inte kommer kunna skaffa egen bil de närmaste åren om jag nu ska plugga och bo i stan med alla kostnader det innebär. En ny audi vill man ju kanske inte heller ha stående på gatan så då blir ju garageplats ett måste och det är inget en fattig student har råd med. Hemma får jag inte heller ha den för pappa vägrar flytta på volvon. Suck. Vilket i-landsproblem. Men jag vill ha jag vill ha jag vill ha. Jag får ju typ aldrig låna volvon och när jag får det är det alltid på en massa villkor, som jag iofs skiter i men ändå. Det är inga modesta krav jag ställer, det vet jag, samma sak gäller mina möbler som jag redan har sett ut trots att jag inte har någon aning om när jag kommer flytta hemifrån. Genomgående dyr design på allt från stereo till stolar. Man kanske inte kan ha sådana krav på sitt första boende men jag vill inte ha någon billig random-skit heller. När jag hade promenerat med tjejerna på Waldemarsudde och spanat in de gigantiska villorna där sa jag till mamma att jag ville ha ett sånt hus och hennes kommentar var "men Kristin, det är ju faktiskt inte rimligt." Höhö nähä, men ungefär så känns hela min vill-ha situation. Fan då.

Back to bilar då, ingen rör stereon på volvon när jag kör, så är det bara! Allt från 106,3-107,5 funkar, helst dunkandes på en av de högre volymerna med ett par fönster öppna. Det är taxi Krissan det. Fick faktiskt agera lite taxi igår men det är bara kuuul ju. Börjar så sakta vänja mig vid att köra själv, grejen med att köra bil är att det alltid uppstår nya situationer varje gång du kör som inte går att läsa sig till och som kräver snabba beslut. Jag har börjat vänja mig, fast jag är fortfarande sämst på att hitta och att parka. Nu kan man ju bara garva åt de långsamma jäklarna som är ute och övningskör, fast det inte var så länge sen man själv satt där. Fast de är ju grymt mycket i vägen, för jag tycker om när det går undan. Har nog påverkats rätt mycket av de galna chaufförer jag har åkt en del med. Sammanfattningsvis: det är grymt skönt att ha körkort.

Älskling...   Fattigmans-corvette        En BMW skulle inte heller vara helt fel...    En jagga kanske   Detta är min blivande familjebil. När jag har blivit en internationellt uppskattad läkare blir det en audi r8 :P Trodde jag såg fel på kommateckent när jag kollade på priset men neeej då

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback