Schism - I know the pieces fit.

Ojoj jag är så trött att jag nästan vill börja gråta och har fortfarande inte gjort hälften av de tiotusen saker vår villa tydligen kräver att man gör innan man lämnar den för ett tag. Det värsta är nästan de 70 blomkrukorna, alla med individuella skötselråd som morsan har lagt i mina händer. Har hur som helst kirrat den där trucklicensen nu, det var lite klurigt faktiskt men har numera licens för alla a-truckar och ett par b-truckar. Det gick hur bra som helst igår på motviktstrucken och jag klarade som enda tjej "uppkörningen" på mina två första varv. Idag gick det lite sämre, speciellt på slutet. Var så trött och Amanda och jag satt till slut och garvade och svängde helt åt helvete med den jäveln som går på sidan. Den var tamejfan helt omöjlig, grymt mycket svårare att komma rakt framför lastpallen inom banan än vad det är att köra bil. Har dessutom fått intutat i mig nu vilket otroligt farligt arbetsredskap truckar är och hur många olyckor som sker med dem. Man blir ju nästan lite rädd alltså, för jag får ju trots allt köra 10 ton nu. Bara så att ni vet. Jag är iaf väldigt stolt över mig själv, trodde aldrig jag skulle kunna göra en sån här grej. En licens innebär visserligen inte att man kan köra, det är inte alls som ett körkort för speciellt många minuters körning sammanlagt har man ju inte hunnit få under helgen. Men man måste ju börja någonstans. Nej nu måste jag komma någon vart, imorgon bär det av mot bagarkåken. So long suckers!