Schism - I know the pieces fit.

Förra året var egentligen ett ganska bra år, och fort gick det också. Eller under den första halvan hände det väl inte så mycket men sen i somras har det varit ganska full fart hela tiden, och jag älskar det. Det slog mig på nyårsafton när en snubbe bad mig berätta om vad jag skulle minnas från 2007, och det finns ju hur mycket som helst som är värt att minnas. Har träffat jättemycket nya människor som jag vet att jag aldrig kommer glömma vad som än händer, och har fått uppleva så mycket nya och helt galna saker. Visst har saker gått åt helvete också, men det antar jag att man får räkna med om man har bra flyt ett tag. Jag ångrar iaf ingenting, vilket jag kanske borde göra, men ser ingen mening i att gå omkring och ångra saker som inte går att få ogjorda. Det känns också som att jag ändå utvecklades ganska mycket under det förra året, jag lärde mig iaf mycket om mig själv och det är ju alltid positivt. Inget ont som inte för något gott med sig heter det ju. Man skulle kunna säga att jag gick in i 2007, intet ont anandes, och kom ut som en annan, mindre naiv människa, fylld med erfarenheter. Gud vad corny det låter men det är ju så.

Det här året ska fan bli det bästa året någonsin, och den enda som kan se till att det blir bra är ju faktiskt jag. Jag tänker inte låta min lycka bli beroende av andra människor, även om jag vet att det finns många därute som kommer att bidra till att det här blir ett bra år. Året började ju faktiskt bra om man ser till de allra första timmarna, och om resten av året kommer gå i det tecknet kommer det bli grymt.

Avslutar med några rader förgyllda av underbara Corey Taylor. Jag känner mig träffad.

"Do you remember me?
And the kid I used to be?
Do you remember me?
.........................................
I'm not Jesus,
I will not forgive!"