Schism - I know the pieces fit.

Det slog mig att det var jäkla länge sen jag skrev om musik. Konstigt egentligen, när musiken ändå är en såpass stor del av ens liv. Iaf mitt. Hur som helst, såg nyss en dokumentär om underbaraste bästa Cornelis Vreeswijk. Herregud vad jag älskar hans röst. Finns absolut ingen som kan mäta sig med honom inom visgengren. Lyssnar rätt ofta på honom när jag räknar matte, hans röst gör mig liksom lugn och tillfreds på nåt konstigt sätt, och musiken också. Blir alltid musik på LP när jag pluggar om jag sitter på nedervåningen, och den enda vi har med Cornelis är när han gör Taube, men jag tröttnar aldrig på den skivan alltså. Helt underbar. LP-skivor överhuvudtaget ger en annan känsla när man lyssnar på dem tycker jag, och är inte lika lätta att tröttna på som en vanlig skiva känns det som. Av någon sjuk anledning. Alltså säga vad man säga vill pm Cornelis som person, men på något sätt verkar han ändå vara en genuint snäll människa, och det bara slog mig hur fin hans musik är egentligen. Jag har för övrigt "Hajaru det då Jack" på hjärnan, som han skrev till sin son, och älskar verkligen sista versen. Sån härlig hyllning till självständighet egentligen.

Hajar'u det då, Jack? De' du vill ha
kanhända är bra.
Bara du själv blir glad, gör det väl inget vad
tavlan blir lik.
Strunta i kritik.
Hajar'u de då, Jack? Gör som du vill,
så ligger saken till.



På måndag är det 20 år sedan han dog. Det enda jag hoppas är att han inte glöms bort, och att han kan leva vidare i våra hjärtan via sin musik.