Schism - I know the pieces fit.

Jag har så jäkla mycket åsikter om allting just nu känns det som, och jag vet inte riktigt var som är bästa stället att vräka ur mig dem, så jag kör på bloggen helt enkelt. Kan börja med att säga att igår när jag satt på tuben hem, hamnade jag mitt uppe i ett gammalt pars bråk. Eller rättare sagt så bråkade hon på honom, sparkade honom, grät och sa att hon var så "jävla besviken, så jävla ledsen,", hon undrade om hon skulle dränka sig och sa hela tiden att hon skulle gå av. Visst är det grymt bra att man står upp för sig själv och sina känslor, men det sjuka var ju att han inte tog henne eller hennes hot seriöst, för det var ju så uppenbart att hon aldrig skulle göra verklighet av dem. Alltså var det ändå han som var i överläge i slutändan, och det gjorde mig rädd. Rädd för att det är precis så som jag inte vill bli. Jag vill inte bli en person som alltid skäller ut min partner som hela tiden gör mig förbannad, kommer med massa hot som jag aldrig kommer genomföra men ändå går tillbaka till den här personen till slut ändå. Samtidigt som partnern i fråga vet att jag kommer lugna ner mig, smörar lite och sen är allt bra liksom. Jag har sett det hända så många och att tänka sig att det ska pågå hela livet, som för det här paret, gör mig faktiskt ledsen.

---

I svd är det just nu en artikelserie om alternativ kärlek, och den har verkligen fått mig att tänka till. Vem är det egentligen som har sagt att man bara får ha en partner? Alltså med partner menar jag rent emotionellt, inte bara kk. Det är ju såklart samhället. Samället ligger till grund för våra värderingar, men när man börjar tänka kan man faktiskt inse att samhället inte alltid behöver ha rätt. Alltså ärligt talat, varför skulle man inte kunna älska flera människor samtidigt? Varför skulle man inte kunna vara polyamorös? Det kanske inte passar alla men man kan inte veta det om man inte har provat. Så länge man mår bra är väl det huvudsaken. När jag tänker på det handlar det egentligen bara om att hitta sin egen väg i livet och inte bara lyssna på alla normer som har vuxit fast i skallen.

---

Måste bara ta upp det här med rosa bandet. Jag tycker verkligen att det är ett jättebra intiativ och allting sånt, men jag skulle aldrig köpa ett själv. Ärligt talat tycker jag att de statliga medlena ska täcka sådana kostnader, och skattebetalarna ska egentligen inte behöva bidra med mer pengar till sådan forskning. Var tar skattepengarna vägen liksom? Så av princip säger jag nej tack till rosa bandet. Inte för att ett par kronor hit och dit spelar så stor roll men det handlar som sagt om principen.

---

För övrigt läste jag att i illustrerad vetenskap att obduktioner i framtiden kan ersättas av 3D-skanningar. Vad är det då för mening med att bli obducent? Jättepraktiskt visst, men sjukt tråkigt... Jag var hos tandläkaren idag också. Hon tyckte det var såå kul att se någon som inte hade några lagningar, och att jag borde vara stolt. *Stolt*

---

Okeej, sluuuta. Problemet med mig är att jag är intresserad av allt. Men allt kan bli intressant bara man sätter sig in i det.