Cliffhangern
Okej, får väl ta och skriva klart om den här resan nu då. På Valborg tog vi det lugnt på dagen, och framåt kvällen gjorde vi oss så himla fina om jag får säga det själv, fasiken vad snygga vi var. Vi visste dock inte riktigt vad vi skulle göra ännu. Tänkte väl hitta på något med Linus & co. men han är tydligen folkskygg och gömde sig i Köpingsvik. Det var inte första gången, och vi ville inte låta vår lycka vara beroende av honom, men vi blev rätt sura med tanke på att vi inte känner så många andra där. Vi ville fasiken inte spendera Valborg med att driva omkring, för det är det värsta som finns. Det var fest hos hildings, men vi ville inte bara tränga oss på där när vi inte direkt kände någon där. Det blev riktigt dålig stämning, och ute i en bil hittade vi svikaren Linus (tror ni inte fan de sitter och lyssnar på laser-det var en gång en fågel på högsta volym, skulle aldrig skickat den, räcker med att Stoffe spelar den varje dag iskolan!) som inte alls var i Köpingsvik. Linus & co. skulle ner till stranden, menbjöd inte med oss, behöver inte gå in mer på det men tycker det är rätt dåligt med tanke på att vi ändå var gäster där. Hur som helst fick de dåligt samvete och bjöd med oss när de redan åkt, vi tyckte inte vi hade så mycket val, så vi accepterade trots att vi inte hade så stor lust med det. Vi gick hem och drack lite, och stämningen blev snart på topp igen. Innan vi skulle ner till stranden lyckades vi dock bli inbjuda till Hildings av några snubbar som hittade oss, och undrade varför vi inte var där. Av dem fick man höra att man såg ut som en miljövetare. Och jag träffade Billy! Vi drog in, och nu kände vi oss faktiskt riktigt välkomna, mer välkommen än vad man brukar göra på fester i te.x. Sthlm. Eller jag menar, det är kalrt jag känner mig välkommen på fester jag är bjuden på, men inte på samma sätt av i princip alla. Svårt att beskriva, men det är annorlunda på Öland.
Vi drog till brasan med Linus som hade dykt up igen, nu var allt bra igen och han var förlåten. När vi kom tid vände sig hela Egby om för att se vilka de högljudda stockholmarna var, och under sjungandet fick vi höra av den där snygga jäveln att vi skulle "hålla käften för fan". Bad om ursäkt till Klimpen och Linus morsa för att vi varit så högljudda kvällen innan, (hon hade hört "ett gäng fnittriga småtjejer"). Vi groggade och rökte cigarr och var väääldigt glada på hemvägen. Där träffade Ylva och jag en kille som vi höll ihop med och "delade på" resten av festen, (fattar inte varför egentligen) vi berättade för honom som det var att vi bodde i en kakelugn där vi bakade tuggummin med Kalervo... Sedan gick det bara utför men det vara bara roligt. Det var ju nästan bara killar där och alla såg ju fan hur packad jag var och stod liksom runt och hejade på, det är ju riktigt pinsamt och osmakligt men vafaan det är ju bara Valborg en gång om året. Jag trillade nästan ner i brunnen och folk öppnade toaletten hela jävla tiden när man var där, och jag hittade en träningscykel och snurrade med "Florrys kille". Som sagt så har man väl aldrig kommit ut därifårn nykter, inte för att jag varit där så många gånger men ändå. Det är något speciellt med det där huset, eller om det är Öland i sig, men sådär mycket dricker jag aldrig hemma. Sedan hittade vi Madde i en bil, och alla skulle dra vidare till Strand där det är 20-årsgräns. Tyvärr hade jag inte tillräckligt med sinnesnärvaro att fota på den här festen, lite synd tycker jag. såhär i efterhand.
Vi drog till Albins stuga där vi dansade bugg och vals med Linus resten av kvällen, eller natten. Jag hittade en glade spray som jag sprang runt och sprutade med hela kvällen, och så vet jag att jag låste dörren till toaletten och hoppade ut genom fönstret... Då fick Florry klättra in. Självklart snackade jag småländska hela kvällen, och upprepade mantrat "jaha, vad roligt!" Linus hette Marianne hela kvällen och Albin döptes om till Eyeliner Enben. Det har absolut inget att göra med hans utseende, utan snarare fyllesludder. Vi käkade russin och rå pasta, och det kom dit lite andra männsikor, och sedan gick vi hela den halvminutslånga promenaden hem.
Sammanfattningsvis tycker jag att det har varit en rolig resa, alltid kul att träffa "en jävla massa bönder". Roligt att bli uppfattad som översocial, det brukar jag inte bli men när jag är med tjejorna blir jag ju som jag blir. Det beror väl mest på att vi är så trygga med varandra och verkligen kan vara avslappnade tillsammans. Underbart att åka med dem, och vi har kommit fram till att vi gillar Linus allihopa för "han är så snäll". Det här har inget med något att göra, men måste bara säga att vi tog en joggingtur en dag, och är så jäkla stolt att jag joggade hela vägen till havet utan att stanna! Det är nästan tre kilometer...
Så tack för den här gången alla bönder! Vi ses i sommar...
Vi drog till brasan med Linus som hade dykt up igen, nu var allt bra igen och han var förlåten. När vi kom tid vände sig hela Egby om för att se vilka de högljudda stockholmarna var, och under sjungandet fick vi höra av den där snygga jäveln att vi skulle "hålla käften för fan". Bad om ursäkt till Klimpen och Linus morsa för att vi varit så högljudda kvällen innan, (hon hade hört "ett gäng fnittriga småtjejer"). Vi groggade och rökte cigarr och var väääldigt glada på hemvägen. Där träffade Ylva och jag en kille som vi höll ihop med och "delade på" resten av festen, (fattar inte varför egentligen) vi berättade för honom som det var att vi bodde i en kakelugn där vi bakade tuggummin med Kalervo... Sedan gick det bara utför men det vara bara roligt. Det var ju nästan bara killar där och alla såg ju fan hur packad jag var och stod liksom runt och hejade på, det är ju riktigt pinsamt och osmakligt men vafaan det är ju bara Valborg en gång om året. Jag trillade nästan ner i brunnen och folk öppnade toaletten hela jävla tiden när man var där, och jag hittade en träningscykel och snurrade med "Florrys kille". Som sagt så har man väl aldrig kommit ut därifårn nykter, inte för att jag varit där så många gånger men ändå. Det är något speciellt med det där huset, eller om det är Öland i sig, men sådär mycket dricker jag aldrig hemma. Sedan hittade vi Madde i en bil, och alla skulle dra vidare till Strand där det är 20-årsgräns. Tyvärr hade jag inte tillräckligt med sinnesnärvaro att fota på den här festen, lite synd tycker jag. såhär i efterhand.
Vi drog till Albins stuga där vi dansade bugg och vals med Linus resten av kvällen, eller natten. Jag hittade en glade spray som jag sprang runt och sprutade med hela kvällen, och så vet jag att jag låste dörren till toaletten och hoppade ut genom fönstret... Då fick Florry klättra in. Självklart snackade jag småländska hela kvällen, och upprepade mantrat "jaha, vad roligt!" Linus hette Marianne hela kvällen och Albin döptes om till Eyeliner Enben. Det har absolut inget att göra med hans utseende, utan snarare fyllesludder. Vi käkade russin och rå pasta, och det kom dit lite andra männsikor, och sedan gick vi hela den halvminutslånga promenaden hem.
Sammanfattningsvis tycker jag att det har varit en rolig resa, alltid kul att träffa "en jävla massa bönder". Roligt att bli uppfattad som översocial, det brukar jag inte bli men när jag är med tjejorna blir jag ju som jag blir. Det beror väl mest på att vi är så trygga med varandra och verkligen kan vara avslappnade tillsammans. Underbart att åka med dem, och vi har kommit fram till att vi gillar Linus allihopa för "han är så snäll". Det här har inget med något att göra, men måste bara säga att vi tog en joggingtur en dag, och är så jäkla stolt att jag joggade hela vägen till havet utan att stanna! Det är nästan tre kilometer...
Så tack för den här gången alla bönder! Vi ses i sommar...
Kommentarer
Postat av: Linus "Using Unworthy" Nilsson
Tur man är förlåten
Postat av: Kristin kristall
Jadu Linus Larv och Madde Mask säger jag bara. Nu är jag såå trött
Postat av: Anonym
VADDÅÅ BÖNNDEEER???
Postat av: Kristin kristall
Vaddå vaddå???
Trackback