Insomnia
Insomni eller sömnlöshet heter det på svenska. Jag har diagnostiserat mig själv, och jag börjar bli jäkligt trött på det här nu. Jag vet ju att anledningen till att jag inte kunde sova inatt delvis var att jag sov till två dagen innan, och att jag måste börja med mer regelbundna sovtider rent allmänt om jag sak få någon rätsida på dygnet. Det sjuka är dock att jag alltid har svårt att sova, iallfall under skoldagarna, det spelar ingen roll om jag är trött eller inte. Antingen ligger jag och vrider mig ett par timmar för att kunna sova, eller också vaknar jag mitt i natten utan att kunna somna om. Jag vet inte riktigt vad som är värst, båda scenarion är så jäkla ångestframkallande, jag har varit där så många gånger och ibland fasar jag verkligen för att gå och sova. Sömntabletter verkar inte hjälpa heller. Igår tog jag en, och visst somnade jag på mindre än en halvtimme, men sedan vaknade jag efter ett par timmar senare och då var det omöjligt att somna om. På bipacksedeln står det ju: "Den tid du sover blir längre och risken för att du vaknar upp under natten minskar." Visst. Jag kanske drabas av en av de sällsynta biverkningarna istället, som förvärrrad sömnlöshet. Jag vet att sömnproblem är ärftligt, och min mamma har ungefär samma problem som jag, men söntabletterna biter iaf. på henne. Dessutom känns det som att hon alltid är ursäktad av att ta dem för att hon är äldre, medan jag som är "så ung" inte är det, det säger ju hon också. Visst har jag respekt för det, hon är ju ändå läkare, men om inget annat hjälper... Följden blir att såklart att jag ofta är trött, jag är van, men ändå, det känns på något sätt som att jag inte har rätt att klaga över det. Någonstans kanske det också finns en psykologisk förklaring. Jag kommer ihåg att min syrra och jag kom fram till att spädbarn kämpar emot sömnen för att de inte vill förlora kontrollen. När de stänger ögonen försvinner den lilla kontroll de äger. Jag vet inte om det stämmer in på mig, men det kanske ligger något i det. det brukar gå i perioder, och på helgerna kan jag sova hur länge som helst. Nu tycks jag dock ha kommit in i en insomni-period som inte vill ta slut. Jag ska sänka värmen i mitt rum. Det kanske kan hjälpa lite grann.
Jag läste ut en bok idag. Glaskupan. Av Sylvia Plath. Den var fin.
"En oberörd vit sol sken högst upp på himmelen. Jag ville slipa mig på den tills jag blev helgonlik och tunn och väsentlig som ett knivblad."
Jag älskar hennes språk.
Postivt
- Kitty. Hon, alltså min katt, sov i min säng hela natten, men sedan gick hon in på mammas och pappas sovrum och spydde. Så skulle hon aldrig göra mot mig! Dessutom är hon frisk nu. Tror jag.
- Jag är frisk.
- Solen skiner. På dagen iallfall.
- Hästmannen. Han kör sin grej han.
Negativt
- Insomni
- Mitt emo-rivsår på fel sida av handleden, som Nisse (alltså vår andra katt) gav mig igår. Av någon anledning var han ute och traskade på taket mitt i natten, och när jag skulle släppa in honom genom takfönstret skedde det oförutsägbara...
- Mitt skavsår som har blött ner min vita Elvis-strumpa... Kände det knappt, får skavsår av alla skor jag äger förutom mc-bootsen, mina sneakers inkluderade.
Ge din far en klubba och be honom slå dig i bakhuvudet! Det hjälpte alltid mig när jag inte kunde sova när jag var liten...