Schism - I know the pieces fit.

Jag är syk, och det är så synd om mig.... Har faktiskt varit hemma hela dagen och okej, jag är inte döende men jag är förkyld på riktigt. Även om jag kanske inte är så sjuk att jag behöver vara hemma egentligen, men man får ju passa på och utnyttja det lite också , för imorgon kan jag ju faktiskt vara frisk XD

Så vad har hänt då? Inte speciellt mycket faktiskt, dagens händelse är helt klart samtalet med Florry... Så mycket händer det här.. Vi började planera en rolig grej som vi förhoppningsvis kan genomföra på riktigt också, men vad det är, det är hemligt än så länge...

Dagens heta matchande outfit: Lila randiga pyamasbyxor, blå tofflor med en igelkott som har en rosa halsduk på, toppat med en guns n' roses t-shirt..

För övrigt så läste jag efter många om och men ut en bok igår, Sicilianaren av Mario Puzo. Ja, det var han som skrev Gudfadern och den var jäkligt bra, den här kanske inte riktigt kom upp i samma nivå men jag tycker den var rätt fascinerande ändå. De handlar om en Salvatore Guiliano, som var känd "bandit" som de skriver i boken, på Sicilien under 1940-talet.  Han tog avtsånd från maffian, dvs. "vännernas vänner" som de kallas, och såg sig själv som en frihetskämpe för de nedtryckta sicilienarna. Han gömde sig i bergen under sju år, innan han blev förrådd och dödad av sin kusin, närmaste man och bäste vän, vilket jag kanske inte borde skriva eftersom det ungefär är så den slutar, men att han dör kan man ju lista ut ändå eftersom det på baksidan av boken står Salavtore Guiliano (1922-1950).. Smart där... Han skulle iaf. fly till Usa med hjälp av Michael fårn Gudfadern. Det faktum att han faktiskt har funnits på riktigt, även om inte allt i boken är sant, gör den mycket bättre enligt mig, för språket var ingen höjdare. Det kan iofs bero på översättningen också, men jag tycker Gudfadern var bättre skriven. Man får dock en väldigt bra bild av Sicilien och bakgrunden till handlingen slog det mig efter att ha läst ut den. Att han var så ung också gör ju bara historien bättre tycker jag, och jag blev riktigt ledsen där i slutet... Man lärde ju på sätt och vis att känna honom genom boken, och han verkade vara en fin människa, trots alla han gav order om att döda.

Hur som helst så får boken en faktiskt att fundera en del över hela systemet i Italien, då precis efter kriget styrde maffian hela Sicilien och regeringen hade ingen makt alls där. Alla betalade på något sätt skatt till maffian, och de fattigare fick det ju inte direkt bättre. Man kan ju tro att det inte är såhär längre, men maffian finns ju trots allt kvar.  En annan sak man börjar fundera över är hur Don Croce, Pisciotta och maresciallo uttalas egentligen...  

Haha, vad är präktiga promenadskor förresten? Det stod så i boken...

Bjussar på en bild på mannen själv, det stod hela tiden i boken hur jäkla vacker han var, att han såg ut som en grekisk gud osv.. Ja, bedöm själva.
Det är exakt samma bild som är på baksidan av min bok, men han ser argare ut på min bild... Den här bilden såg han liksom "mesigare" ut på, konstigt värre....

 Salvatore Guiliano

Nu ska jag försöka få i mig en semla från vetekatten ;D